Sura Taha — Vers 89

Ordens betydelser:

• A lā yarawna: Ser de inte / inser de inte?
• Yarji'u ilayhim qawlā: Att den (kalven) inte kan besvara dem med ett ord, inte inleda ett samtal och inte heller återge något svar.
• Yamliku lahum ḍarrā: Att den inte har förmåga att avvärja någon skada från dem.
• Wa lā naf'ā: Och inte heller kan tillföra dem någon nytta.

Tolkning av versen:

Denna ädla vers riktar sig till dem som dyrkade guldkalven och frågar dem med en förebrående och vägledande ton: Ser de inte, dessa människor som förletts till att dyrka kalven, att den varken kan tala med dem eller besvara dem när de tilltalar den? Den kan inte inleda ett samtal, inte ge något svar och inte heller framföra ett enda ord. Den har inte heller makt att varken skada eller gagna dem – den kan inte avvärja något ont från dem, inte skydda dem från någon fara, och den kan inte heller skaffa dem något gott eller någon nytta. Den är ju blott en livlös varelse utan förstånd, makt eller vilja. Hur kan då en sådan varelse vara en gud värd att dyrkas? Att dyrka den är den yttersta formen av okunnighet och förnuftsvidrigt handlande, eftersom dyrkan endast tillkommer den som skapar, försörjer, skadar och gagnar – och det är endast Allah, den Allsmäktige.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Förnuftets vittnesbörd om Guds enhet: Versen uppmanar människor att använda sitt förnuft och sina sinnen för att inse att dyrkan endast är värd för den som har makt att skada och gagna, tala och höra – och det är Allah ensam.
2. Faran med att följa villfarelse: Berättelsen om guldkalven visar hur lätt människor kan förledas till avgudadyrkan när de saknar kunskap och eftertanke, och hur viktigt det är att återvända till förnuftet och den rena tron.
3. Kärnan i islamisk tro: Islam lär att dyrkan ska riktas till den som skapar och uppehåller allt, den som hör bönerna och svarar på dem – inte till livlösa ting som varken kan höra, se eller handla.
4. Uppmuntran till eftertanke: Versen inbjuder människan att betrakta det hon dyrkar och fråga sig själv: Kan detta väsen hjälpa mig när jag är i nöd? Kan det skydda mig från ondska? Om svaret är nej, så är dyrkan av det meningslös – och detta leder människan till den enda sanna dyrkan, som är dyrkan av Allah, den Allbarmhärtige.
5. Islamisk monoteism är logisk och naturlig: Islam uppmanar till dyrkan av en enda Gud, som är allsmäktig, allvetande och allhörande – en dyrkan som överensstämmer med det sunda förnuftet och den rena mänskliga naturen.