Sura Al-Anbiya — Vers 17

Ordens betydelser:

• Lahwan (لَهْوًا): Här avses barn eller maka/makor – det som människor söker för nöjes skull.
• Min ladunnā (مِن لَّدُنَّا): Från Oss själva, det vill säga från det som är hos Oss.

Tolkning av versen:

Om Vi – som är upphöjd över alla brister – hade velat skaffa Oss ett barn eller en maka för nöjes skull, så skulle Vi ha tagit det från Oss själva, inte från er. Vi skulle ha valt det från det som är hos Oss, såsom de skönaste huriskor och änglar, eftersom en mans barn och hustru vanligtvis finns hos honom själv, inte hos andra. Men Vi gjorde inte detta, och Vi skulle inte heller göra det, eftersom det är omöjligt och oförenligt med Vår fullkomliga natur. Att ha barn eller maka är en egenskap hos de skapade varelserna som behöver dem, men Gud är oberoende av allt och alla. Han är upphöjd över att ha någon like, partner eller avkomma.

Lärdomar och insikter:

1. Guds fullkomlighet: Versen lär oss att Gud är ren från alla brister och behov. Han är inte i behov av barn eller maka, vilket visar Hans absoluta oberoende och fullkomlighet.
2. Korrekt gudsbild: Denna vers skyddar oss från att tillskriva Gud mänskliga egenskaper och svagheter, vilket stärker vår tro på den ende, unike Guden.
3. Kontrast mellan Skaparen och det skapade: Genom att förstå att sådana behov hör till de skapade varelserna, inser vi hur upphöjd och annorlunda Skaparen är från allt annat.
4. Vikten av rena föreställningar: Islam lär oss att alltid ha en ren och korrekt uppfattning om Gud, vilket leder till djupare kärlek, vördnad och lydnad gentemot Honom.
5. Guds visdom: Allt som Gud gör eller inte gör är baserat på visdom och sanning, inte på nöjen eller nycker. Detta uppmuntrar oss att söka visdom i alla Guds handlingar och lagar.