Sura Al-Mu'minun — Vers 115

Ord- och uttrycksförklaringar:

• ʿAbathan (عَبَثًا): Utan syfte eller mening, förströelse, lek och utan allvar.
• Lā turjaʿūn (لَا تُرْجَعُونَ): Att ni inte ska återvända eller föras tillbaka (till Allah).

Tolkning av versen:

Allah (subhanahu wa taʿala) tillrättavisar människan med en fråga som väcker hennes förnuft: "Trodde ni verkligen att Vi skapade er utan syfte och mening, som om ni vore djur utan förstånd, utan några befallningar eller förbud, utan belöning eller bestraffning?" Detta är en förebråelse mot dem som lever i försummelse och glömmer sin skapelse. Sedan fortsätter versen: "Och trodde ni att ni inte skulle återvända till Oss på Domedagen för att hållas ansvariga för era handlingar?" Versen förkunnar tydligt att skapelsen inte är förgäves, utan att det finns en visdom bakom allt, och att människan kommer att återvända till sin Herre för att få sin dom – den som gjorde gott kommer att belönas, och den som gjorde ont kommer att straffas.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Livet har ett syfte: Denna vers lär oss att vår existens inte är en slump eller ett skämt, utan att vi är skapade för en ädel uppgift – att dyrka Allah och leva enligt Hans vägledning.
2. Ansvar och redovisning: Tron på uppståndelsen och att vi ska återvända till Allah ger livet mening och får människan att ta sina handlingar på allvar, i vetskap om att ingenting går förlorat.
3. Uppvaknande från försummelse: Versen fungerar som en väckarklocka som får människan att reflektera över sin tillvaro och inte leva i fåfänglighet eller glömska.
4. Rättvisa och hopp: Eftersom vi ska återvända till Allah, finns det en garanti för fullständig rättvisa – de goda kommer att belönas och de orättfärdiga kommer att ställas till svars, vilket inger hopp hos de troende och varnar de orättfärdiga.
5. Kärlek till Allah: Att veta att Allah inte skapade oss förgäves, utan av visdom och omsorg, fyller hjärtat med tacksamhet och kärlek till Honom, och gör att vi strävar efter att leva på ett sätt som behagar Honom.