Sura Al-Furqan — Vers 37

Förklaring av några ord i versen:

• ”Aghraqnāhum”: Vi dränkte dem, det vill säga vi lät vattnet (syndafloden) ta dem.
• ”Āyah”: Ett tecken, en lärdom och en varning för människorna.
• ”Aʿtadnā”: Vi har förberett och gjort redo.
• ”ʿAdhāban alīman”: Ett smärtsamt och plågsamt straff.

Tolkning av versen:

I denna vers nämner Allah historien om Noas folk, som sändes till dem som budbärare. När de förkastade honom och anklagade honom för lögn, dränkte Allah dem i syndafloden. Att de förkastade Noa räknas som att de förkastade alla budbärare, eftersom budskapet i grunden är ett och samma – att kalla till Allahs enhet. Allah gjorde deras öde till ett tydligt tecken för människorna efter dem, så att de skulle ta lärdom och inte följa samma väg av förnekelse. Dessutom har Allah förberett för alla orättfärdiga, som följer i deras fotspår, ett smärtsamt straff på Domedagen, utöver det straff de fick i denna världen.

Lärdomar och budskap från versen:

• Att förkasta en enda budbärare är att förkasta alla budbärare, eftersom de alla förde samma budskap om Allahs enhet.
• Allahs straff för de orättfärdiga är inte begränsat till denna världen; det finns ett ännu större straff som väntar i det eviga livet.
• Historierna om tidigare folk är inte bara berättelser, utan tecken och varningar för oss att reflektera över och ta lärdom av.
• Allahs makt är oinskränkt – Han kan förgöra de orättfärdiga när Han vill, och ingen kan hindra Hans dom.
• Versen inger hopp hos de troende att sanningen alltid segrar, och att orättvisan alltid får sitt straff, vare sig i denna världen eller i nästa.