Sura Ash-Shu'ara — Vers 7

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• "Zawj" (زَوْجٍ): Här betyder det "slag" eller "art" av växter, inte "make/maka" i ordets vanliga bemärkelse.
• "Karīm" (كَرِيمٍ): Betyder "ädel", "förnämlig" eller "välsignad" – det vill säga något som är vackert till sitt utseende och nyttigt till sin natur.

Tolkning av versen:

Versens innebörd är en retorisk fråga riktad till dem som förnekar sanningen: Har de inte sett på jorden – hur mycket Vi har låtit växa fram i den av alla slags ädla och nyttiga växter? Dessa växter är av olika slag, former, färger och dofter, och de tjänar både människor och djur som föda och nytta. Ingen kan frambringa dessa växter ur den döda jorden utom Allāh – Han som har fullkomlig makt och oändlig kunskap. Att växter växer fram ur jorden är ett tydligt bevis på Allāhs fullkomliga förmåga och Hans omsorg om sina skapelser. Ändå är de flesta människor inte troende, trots att detta tecken är så uppenbart och ständigt närvarande framför deras ögon.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Naturen är en öppen bok av gudomliga tecken – varje växt som spirar ur jorden är ett levande bevis på Skaparens existens, visdom och makt. Den som betraktar naturen med eftertanke finner vägen till tro.
2. Allāh är generös mot sina skapelser – Han har inte skapat växterna förgäves, utan gjort dem till nytta och glädje för människor och djur. Detta visar på Allāhs barmhärtighet och omsorg, vilket bör fylla hjärtat med tacksamhet och kärlek till Honom.
3. Tron förstärks genom reflektion – versen uppmanar oss att inte bara se med ögonen utan att tänka och begrunda. Den som reflekterar över skapelsen kommer närmare sin Herre och finner sinnesfrid i tron.
4. Jorden är en påminnelse om uppståndelsen – precis som den döda jorden får liv genom växtlighet, kommer också människorna att återuppväckas ur sina gravar på Domedagen. Detta inger hopp hos den troende och manar till rättfärdighet.