Sura An-Naml — Vers 90

Ordens betydelser:

• السَّيِّئَة (as-sayyi'a): Här avses synden i dess värsta form, det vill säga otro (shirk) och de allvarliga synderna som strider mot Guds bud.
• فَكُبَّتْ (fakubbat): De kastas ner med ansiktet före, det vill säga de slungas våldsamt på sina ansikten.
• هَلْ تُجْزَوْنَ (hal tujzawna): Frågan är retorisk och innebär ett förebrående konstaterande: Ni får inte annat än vad era gärningar förtjänar.

Tolkning av versen:

Denna vers är en fortsättning på den föregående som talar om dem som kommer med goda gärningar och belönas med det bästa. Här beskrivs motsatsen: Den som kommer på Domedagen med otro och onda handlingar – hans straff blir att han kastas ner i helvetets eld med ansiktet före, som en symbol för förnedring och vanära. Därefter sägs det till dem, som ett förebrående tilltal: "Får ni någon annan belöning än det som ni själva har gjort i världen?" Det vill säga, detta straff är en rättvis konsekvens av era egna handlingar, inte en orättvisa från Gud. Versen understryker att ingen syndare kan skylla på någon annan – resultatet är en direkt följd av det man själv har valt att göra i livet.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Rättvisans fullkomlighet hos Gud: Ingen straffas för någon annans synd, och ingen får ett straff som inte motsvarar sina egna handlingar. Detta inger trygghet i hjärtat hos den troende.
2. Vikten av att akta sig för otro och synder, eftersom konsekvenserna är allvarliga och eviga. Versen är en varningssignal som väcker den mänskliga naturen till eftertanke.
3. Att kastas på ansiktet i elden är en bild av förnedring som står i skarp kontrast till de troendes ära och upphöjelse. Detta motiverar människan att sträva efter det som höjer henne inför Gud.
4. Versen lär oss att livet i denna värld är en plats för prov och val – varje människa skördar det hon sår. Denna insikt gör den troende mer medveten om sina val i vardagen.
5. Den retoriska frågan i versen är en påminnelse om att ingen kan klaga på Guds dom, eftersom den är fullkomligt rättvis och baserad på människans egna gärningar. Detta stärker tron på Guds visdom och rättvisa.