Sura Ya-Sin — Vers 52

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• "Yā waylanā" (يا ويلنا): Ett uttryck för ånger och förtvivlan, där de åkallar sin egen undergång och förstörelse. Det betyder ungefär: "Ve oss!" eller "O, vår olycka!"
• "Marqad" (مرقد): Sovplatsen, viloplatsen, det vill säga gravarna.
• "Ba'athana" (بعثنا): Väckte oss, reste oss upp, återuppväckte oss.

Tolkning av versen:

De som förnekade uppståndelsen och domen kommer att säga, fyllda av ånger och förtvivlan, när de väcks ur sina gravar: "Ve oss! Vem har väckt oss från vår viloplats?" De inser att det de en gång förnekade nu har blivit verklighet framför deras ögon.

Svaret kommer till dem, antingen från änglarna eller från de troende, och de säger: "Detta är vad den Barmhärtige har lovat, och budbärarna har talat sanning!" Det vill säga: Detta som ni nu ser med egna ögon är just det som den Allsmäktige Guden lovade er genom sina sända budbärare, och de var sanningsenliga i det de förkunnade om uppståndelsen, räkenskapen och belöningen eller straffet.

Vissa av de tidiga lärda har nämnt att detta sista påstående – "Detta är vad den Barmhärtige har lovat, och budbärarna har talat sanning" – är de troendes ord, som de riktar till de förnekande syndarna. Andra menar att det är de förnekandes eget erkännande, när de bekänner sanningen men vid en tidpunkt då bekännelsen inte längre gagnar dem.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Uppståndelsen är en obestridlig sanning – Denna vers bekräftar att livet efter döden är verkligt, och att ingen kan fly från Guds dom. Den som tvivlar på detta kommer att möta verkligheten på ett sätt som inte lämnar något utrymme för tvivel.
2. Ångerns fruktlöshet efter döden – De förnekande kommer att ångra sig och erkänna sanningen, men deras ånger kommer inte att accepteras. Detta lär oss att vi måste ta vara på vår tid i detta liv för att omvända oss och göra gott innan det är för sent.
3. Budbärarnas sanningsenlighet – Versen bekräftar att alla Guds sända budbärare talade sanning i det de förkunnade. Detta stärker vår tro på profeterna och på det budskap de förde med sig, och uppmanar oss att följa deras vägledning.
4. Guds barmhärtighet och rättvisa – Genom att nämna "den Barmhärtige" (الرحمن) påminns vi om att Gud är full av barmhärtighet, men samtidigt är Han rättvis och kommer att hålla sina löften – både om belöning för de troende och straff för de förnekande.
5. Uppmaning till eftertanke – Versen uppmanar oss att tänka på vårt ursprung och vårt slut. Den som begrundar skapelsen och döden inser att det finns en visdom bakom allt, och att detta liv inte är slutet utan en början på något större.