Sura As-Saffat — Vers 148

Ordens betydelser:

• فَآمَنُوا (fa-āmanū): De trodde och bekräftade sanningen i det som de kallades till.
• فَمَتَّعْنَاهُمْ (fa-mattaʿnāhum): Vi lät dem njuta av livets goda och behöll dem vid liv.
• إِلَىٰ حِينٍ (ilā ḥīn): Till den tidpunkt då deras utmätta livslängd skulle nå sitt slut.

Tolkning av versen:

När profeten Jūnus (Jonas) – frid vare med honom – sändes till sitt folk, som uppgick till etthundratusen eller fler, och de såg tecknen på det hotande straffet, trodde de allihop och bekräftade sanningen i det han kom med. De övergav sin otro och sin avgudadyrkan. Då avvärjde Allah straffet från dem av Sin nåd, och Han lät dem leva kvar i trygghet och välstånd, så att de fick njuta av livet och dess goda ända till den stund då deras utmätta dödstid var inne. De fick alltså leva sina liv fullt ut i denna värld, utan att straffet skyndade på deras undergång, som ett bevis på Allahs barmhärtighet och Hans accepterande av deras uppriktiga tro.

Lärdomar och vägledning från versen:

• Allahs dörr till ånger och botgöring är öppen för alla som vänder sig till Honom, oavsett hur allvarlig deras synd är – när folket trodde uppriktigt, räddade Han dem från straffet.
• Tron är orsaken till trygghet och välsignelse i livet; när ett folk tror, förvandlas deras rädsla till lugn och deras prövningar till glädje.
• Allahs barmhärtighet föregår Hans straff, och Han dröjer med straffet för att ge människorna möjlighet att återvända till Honom.
• Denna vers inger hopp hos den som syndat och visar att ingen är förtvivlad över Allahs nåd – så länge man lever finns chansen till förlåtelse och räddning.
• Den påminner om att livets njutningar är tillfälliga och att den sanna framgången ligger i att tro och lyda Allah, vilket leder till evig lycka i det kommande livet.