Sura Fussilat — Vers 23

Förklaring av viktiga ord i versen:

• أَرْدَاكُمْ – fördärvade er, orsakade er undergång och förlust.
• الْخَاسِرِينَ – de som förlorat sig själva och sina familjer på Domedagen.

Tolkning av versen:

Detta är en del av det som sägs till eldens invånare när de förebrås för sina synder. Innebörden är: Den onda tanke ni hyste om er Herre – att Han inte skulle känna till era handlingar eller att Han inte skulle straffa er för era synder – är just det som ledde till er undergång. Ni trodde att era synder var dolda för Gud, och därför fortsatte ni i er olydnad utan ånger. Denna felaktiga föreställning om Gud blev er fördärv, ty den fick er att förbli i synden tills döden kom över er, och ni vaknade upp som förlorare – förlorare av er själva, era familjer och det eviga livets lycka. Ni har nu hamnat i ett tillstånd av evig olycka och förtvivlan, utan hopp om räddning.

Lärdomar och vägledning från versen:

• En människas föreställning om sin Herre har en avgörande inverkan på hennes handlingar. Den som tror att Gud ser allt och kommer att ställa henne till svars, vaktar sig för synd. Den som däremot har en dålig föreställning om Gud – att Han inte ser eller bryr sig – hamnar i fördärvet.
• Det är en allvarlig synd att ha en felaktig bild av Gud, som att tro att Han inte känner till ens handlingar eller att Hans barmhärtighet utesluter Hans rättvisa.
• Versen varnar starkt för att lura sig själv genom att tro att synder kan döljas för Gud, för allt är uppenbart för Honom, och ingen handling förblir dold.
• Den påminner om vikten av att alltid ha en god och sann uppfattning om Gud – att Han är allseende, allvetande, rättvis och barmhärtig – vilket leder till ett liv i lydnad och fruktan för Honom, och slutligen till framgång i båda världarna.
• Den visar att förlusten på Domedagen är den största förlusten, och att ingen förlust i denna värld kan jämföras med att förlora sig själv och sina nära och kära i det eviga livet.