Sura Al-Ma'ida — Vers 36

Ordens betydelser:

• Kafarū (كَفَرُوا): De som förnekade Guds enhet och Hans budbärare.
• Yaftadū (يَفْتَدُوا): Att lösa sig själva eller befria sig genom att ge något i utbyte.
• Tuqubbila (تُقُبِّلَ): Att ta emot eller acceptera något från någon.

Tolkning av versen:

Sanningen är att de som förnekar Gud och Hans sändebud, om de ägde allt som finns på jorden – alla skatter, rikedomar och resurser – och därtill lika mycket till, och de erbjöd allt detta som lösen för att befria sig själva från straffet på Uppståndelsens dag, skulle deras lösen inte accepteras av Gud. Ingenting av detta skulle rädda dem eller minska deras straff. Tvärtom väntar dem ett smärtsamt och plågsamt straff, eftersom de förkastade sanningen och levde i otrohet utan ånger.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Allahs rättvisa är fullkomlig: Ingen mängd av världsliga ägodelar kan kompensera för otro eller köpa sig fri från Guds straff. Domen på Uppståndelsens dag grundas på tro och handlingar, inte på rikedom eller status.
2. Vikten av att ta vara på livet: Denna vers väcker människan till medvetenhet om att hon måste använda sitt liv i lydnad mot Gud och följa Hans vägledning, innan det är för sent. Ingen mängd pengar eller makt kan rädda henne på den dagen.
3. Guds barmhärtighet i denna värld: Genom att varna oss för detta straff, visar Gud oss vägen till räddning redan nu. Han har öppnat dörren till ånger och förlåtelse genom tron på Honom och goda handlingar – en möjlighet som inte kommer att finnas på Uppståndelsens dag.
4. Uppmaning till eftertanke: Versen får den troende att reflektera över det eviga livets allvar och att inte fästa sig vid jordiska ting, utan att sträva efter det som är bestående hos Gud – Hans nåd och paradis.