Sura An-Najm — Vers 2

Förklaring av viktiga ord i versen:

• "مَا ضَلَّ" – Han har inte avvikit från den raka vägen eller sanningen.
• "صَاحِبُكُمْ" – Er följeslagare, det vill säga profeten Muhammed (frid vare med honom).
• "وَمَا غَوَى" – Han har inte heller fallit i villfarelse eller följt något som strider mot rättrådigheten.

Tolkning av versen:

I denna ädla vers betygar Allah – den Upphöjde – för sin profet Muhammed (frid vare med honom) att han varken har avvikit från vägen till vägledning eller hamnat i villfarelse. Ordet "ضَلَّ" (att avvika) syftar på att lämna den raka vägen, medan "غَوَى" (att hamna i villfarelse) syftar på att följa något som leder till fördärv och motsatsen till rättrådighet. Versen försäkrar att profeten (frid vare med honom) är på fullständig rätt väg, i yttersta måttfullhet och rättrådighet – han är vägledd och vägleder andra, och hans tal är inte en följd av egna begär utan en uppenbarelse från Allah. Detta är ett svar på dem som anklagade honom för att ha avvikit eller hamnat i villfarelse, och det är en tydlig bekräftelse på hans sannfärdighet och hans budskaps sanning.

Lärdomar och insikter från versen:

• Versen ingjuter förtroende för profeten Muhammed (frid vare med honom) och hans budskap, och den visar att han är den mest fulländade förebilden för mänskligheten i alla tider.
• Den lär oss att den som följer profetens väg aldrig kan hamna i villfarelse, och att vägledning endast uppnås genom att följa hans exempel.
• Den påminner oss om att anklagelser mot sanningens förkunnare inte är något nytt, men att sanningen alltid segrar och att Allah försvarar sina sändebud.
• Den uppmanar oss att lita på Allahs ord och att inte låta oss påverkas av tvivel eller falska påståenden, utan att hålla fast vid den raka vägen med visshet och trygghet.