Sura Al-Qamar — Vers 12

Ord och uttryck i versen:

• "Fawajjarnā" (وَفَجَّرْنَا): Vi lät spruta fram / Vi fick att brista ut.
• "ʿUyūnan" (عُيُونًا): Källsprång / vattenkällor.
• "Fāltaqā" (فَالْتَقَى): Så möttes / förenades.
• "ʿAlā amrin qad qudira" (عَلَىٰ أَمْرٍ قَدْ قُدِرَ): Enligt ett beslut som redan var förutbestämt och fastställt hos Allah.

Tolkning av versen:

Vi besvarade Noas (frid vare med honom) bön och öppnade himlens portar med ett ymnigt, strömmande regn. Vi lät även jorden sprängas sönder så att den blev till källsprång som forsade fram överallt. Vattnet från himlen och vattnet som sprang fram ur jorden möttes och förenades till en enda väldig flod, som enligt Allahs redan förutbestämda beslut skulle dränka de otroende. Detta var ett straff för deras envisa förnekelse och synd, och ingen kunde rädda sig undan denna gudomliga dom, förutom de som Allah i sin nåd bevarade, såsom Noa och de troende som var med honom i arken.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Allahs makt är oinskränkt — Han kan öppna himlens och jordens källor och låta dem tjäna Hans vilja, vare sig det är till straff eller välsignelse.
2. Allahs dom är oundviklig och exakt — ingenting sker utan Hans förutbestämda beslut, och Hans löfte till de troende om seger och till de orättfärdiga om straff är alltid sant.
3. Bönens kraft — Noas (frid vare med honom) bön besvarades på det mest dramatiska sätt, vilket lär oss att vända oss till Allah i alla situationer, särskilt i svåra stunder.
4. Nåden och räddningen är för de troende — mitt i den totala förödelsen räddade Allah dem som trodde och följde Hans budbärare, vilket visar att lydnad mot Allah alltid leder till trygghet.
5. Denna vers påminner oss om att livets prövningar och naturens krafter är i Allahs händer, och att vi därför alltid bör förlita oss på Honom och söka Hans skydd genom tro och rättfärdiga handlingar.