Sura Al-A'raf — Vers 107

Ordens betydelser:

• عَصَاهُ (asāh) – hans stav/ käpp.
• ثُعْبَان (thu'bān) – en stor orm, den största och mest skräckinjagande bland ormarna.
• مُبِين (mubīn) – tydlig, uppenbar, klart synlig för alla.

Tolkning av versen:

När Mūsā (Moses) stod inför Farao och hans hov, kastade han sin stav från sin hand på Guds befallning. I samma ögonblick förvandlades staven till en enorm orm, så stor att den var omöjlig att missa. Den var inte en vanlig orm, utan en jättelik, tydlig och synlig för alla närvarande. Detta var ett av de stora tecknen som Allāh gav Mūsā för att bevisa hans profetiska sanningsenlighet inför Farao och hans folk. Förvandlingen skedde omedelbart och utan dröjsmål, vilket visade på Allāhs allmakt och att Mūsā inte utförde detta genom egen kraft, utan genom Guds vilja och stöd.

Lärdomar och budskap:

• Allāh är allsmäktig och kan förvandla tingens natur på ett ögonblick – det som är livlöst kan bli levande, och det svaga kan bli starkt genom Hans vilja.
• Profeterna utförde mirakel som bevis på sin sanningsenlighet, och dessa mirakel var tydliga och obestridliga för dem som såg dem.
• Den troende bör alltid lita på Allāh i svåra situationer, precis som Mūsā litade på Honom när han stod inför Farao, en av de mäktigaste och grymmaste härskarna på sin tid.
• Islams budskap bygger på övertygelse och tydliga bevis, inte på blind tro – därför sände Allāh profeter med mirakel som vittnade om sanningen.