Sura Al-A'raf — Vers 108

Ord och uttryck i versen:

• "وَنَزَعَ": Han drog fram eller tog ut.
• "يَدَهُ": Hans hand.
• "بَيْضَاءُ": Vit, skinande vit.
• "لِلنَّاظِرِينَ": För dem som ser, inför åskådarnas ögon.

Tolkning av versen:

Profeten Mūsā (Moses), frid vare med honom, drog fram sin hand ur sin mantel eller från sin barm, och den blev omedelbart skinande vit som mjölk – inte på grund av sjukdom eller spetälska (baras), utan som ett klart och tydligt tecken från Allah. Den vita färgen var så stark och strålande att den överglänste solens ljus och var synlig för alla närvarande. När han sedan förde tillbaka handen till sin plats återgick den till sin normala färg, precis som resten av hans kropp. Detta var ett andra mirakel som Allah gav Mūsā för att stärka honom inför Farao och hans hov, som ett bevis på att Mūsā verkligen var en sändebud från Allah. Farao, som såg detta, anklagade honom för att ha utövat stor trolldom, men Mūsā fortsatte att visa Allahs tecken.

Lärdomar och budskap från versen:

• Allah ger sina profeter tydliga och övertygande mirakel som vittnar om sanningen i deras budskap, och dessa mirakel är anpassade till den tid och det sammanhang de verkar i.
• Miraklen är inte ett resultat av mänsklig förmåga, utan en gåva och ett bevis från Allah, som sker genom Hans vilja och kraft.
• Versen lär oss att Allahs makt är oinskränkt – Han kan förvandla det naturliga till något övernaturligt för att vägleda människor och stärka de troende.
• För den troende är detta en påminnelse om att alltid lita på Allah och att Hans stöd är tillräckligt för den som bär sanningen, oavsett hur mäktiga motståndarna än är.
• Den uppmanar oss att reflektera över Allahs tecken i skapelsen och i historien, och att ta emot sanningen med ödmjukhet snarare än att förneka den av högmod, som Farao gjorde.