Sura Abasa — Vers 34

Förklaring av viktiga ord i versen:

• يَفِرُّ (yafirru): flyr, springer iväg av skräck och fruktan.
• الْمَرْءُ (al-mar'): människan, individen.
• أَخِيهِ (akhīh): sin bror.

Tolkning av versen:

Denna vers beskriver en scen från Domedagen (Yawm al-Qiyāmah), då den stora katastrofen inträffar och människor grips av en oerhörd skräck. På den dagen flyr varje människa från sin egen bror – den som var honom närmast i livet – på grund av den fruktansvärda händelsens allvar. Denna flykt sker inte av ovilja eller hat, utan av den totala förfäran som överväldigar varje själ. Varje person är så uppslukad av sin egen räddning och sitt eget öde att han inte förmår bry sig om någon annan, inte ens sina närmaste anhöriga. Detta är ett uttryck för den yttersta allvaret i den stunden, då alla band och relationer i denna värld upplöses inför Guds (Allāhs) rättvisa.

Lärdomar och vägledning från versen:

• Denna vers påminner oss om att Domedagen är en verklighet som varje människa kommer att möta, och att den stunden är så allvarlig att även de starkaste familjebanden inte kan rädda någon.
• Den lär oss att det enda som verkligen gagnar oss på den dagen är våra goda handlingar och vår tro – inte våra släktskapsband eller sociala status.
• Den uppmanar oss att använda vårt liv i denna värld till att söka Guds (Allāhs) välbehag och att ta hand om våra relationer med Honom, så att vi inte står ensamma och förskräckta på den stora dagen.
• Den ingjuter i oss en känsla av ödmjukhet och allvar, och får oss att reflektera över hur vi förbereder oss för mötet med vår Herre.