Sura At-Tariq — Vers 12

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• "ذَاتِ الصَّدْعِ": "Den som har sprickor/öppningar" – syftar på jorden som spricker upp för att släppa fram växtlighet, träd och grödor ur sin yta.

Tolkning av versen:

I denna vers svär Gud vid jorden som spricker upp för att ge plats åt växter, frukter och träd som växer fram ur den. Detta är ett tecken på Guds makt och omsorg om sina skapelser, då jorden genom sin sprickbildning blir en källa till liv och näring för människor och djur. Växtligheten kallas för "spricka" (صدع) eftersom den bokstavligen tränger igenom och spräcker jordens yta för att komma fram. Genom denna ed vill Gud påminna människan om Hans välsignelser och den omsorg Han visar genom att förse dem med försörjning från jorden. Detta är också ett bevis på att den som skapat denna fantastiska ordning har makt att återuppväcka de döda och hålla Sina löften.

Lärdomar och insikter från versen:

1. Guds omsorg om sina skapelser: Versen visar hur Gud genom jordens sprickbildning förser människor med föda och livsuppehälle, vilket ingjuter tacksamhet och kärlek till Skaparen.
2. Kraften i Guds skapelse: Jordens förmåga att spricka upp och frambringa liv är ett under som vittnar om Guds allmakt och uppmuntrar människan att reflektera över Hans storhet.
3. Påminnelse om uppståndelsen: Precis som jorden spricker upp för att ge liv åt växter, kommer den att spricka upp på domedagen för att ge liv åt de döda – en tröst för de troende och en varning för dem som förnekar.
4. Värdet av naturen som tecken: Naturen är inte en slump utan en bok fylld av tecken som leder människan till kunskap om Gud och stärker hennes tro och kärlek till Islam.