Sura Al-Qari'a — Vers 5

Förklaring av viktiga ord i versen:

• الْعِهْنِ (al-ʿihn): ull.
• الْمَنفُوشِ (al-manfūsh): uppkardad och upplöst ull som spridits och blivit luftig och lätt.

Tolkning av versen:

På denna dag, när den stora katastrofen (Qāriʿa) inträffar, kommer bergen att bli som uppkardad ull. Precis som ull som kardas med händerna blir lös, lätt och spridd i luften, kommer bergen att förlora sin fasthet och tyngd. De kommer att röra sig och färdas med stor lätthet och snabbhet, och deras delar kommer att skingras och förvandlas till stoft som sveper bort. Detta är en bild av den enorma omvälvningen som sker på Domedagen, då de fasta och orubbliga bergen mister sin stabilitet och blir som flyktiga ullfragment.

Lärdomar och insikter från versen:

1. Versen påminner oss om att allt i denna värld, hur mäktigt och stabilt det än må vara, är förgängligt och kommer att upphöra. Inget består utom Allah.
2. Den ingjuter ödmjukhet i hjärtat – om bergen, som är bland de största skapelserna, inte kan stå emot Guds makt på den dagen, hur skulle då människan kunna vara oberoende eller stolt?
3. Den väcker en känsla av brådska att förbereda sig för den dagen genom goda handlingar och uppriktig tro, så att man möter den med trygghet snarare än fruktan.
4. Den visar på Allahs fullkomliga makt över allt, och att Han som skapade bergen med deras tyngd och fasthet även kan göra dem till lätt flyktigt stoft – en påminnelse om att återvända till Honom i lydnad och tacksamhet.