Sura Al-Hijr — Vers 26

Ordens betydelser i versen:

• Ṣalṣāl: Torr lera som ger ifrån sig ett ljud när man knackar på den, men som ännu inte bränts i eld.
• Ḥama’: Svart, förändrad lera vars lukt har blivit rutten på grund av lång tid.
• Masnūn: Formad och skapad i en gestalt, eller lera som har förändrats och fått en obehaglig lukt.

Tolkning av versen:

I denna vers påminner den Upphöjde oss om sin stora skaparkraft och sin fullkomliga visdom. Han berättar att Han skapade människan – och härmed avses Adam, frid vare med honom – från torr lera som ger ifrån sig ett ljud när man knackar på den. Denna lera var i sin tur tagen från svart, förändrad lera vars lukt hade blivit rutten på grund av att den legat länge. Ordet "masnūn" betyder att leran var formad och gestaltad i en mänsklig form, eller att den hade förändrats till en illaluktande beskaffenhet. Detta visar på människans ödmjuka ursprung: hon skapades inte från något ädelt eller lysande, utan från en enkel och föränderlig jordisk materia, för att sedan upphöjas av Gud genom den ande som Han blåste in i henne och den ära Han gav henne.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Ödmjukhet inför Skaparen: Att påminnas om att människan skapades från lera ingjuter ödmjukhet och får henne att inse att hennes styrka och värdighet inte kommer från hennes ursprung, utan från Guds vägledning och Hans nåd.
2. Guds makt och visdom: Den som kan skapa en sådan varelse med alla dess förmågor och egenskaper från en så enkel början, är allsmäktig och förtjänar all tillbedjan och lydnad.
3. Uppskattning av människans ära: Trots det ringa ursprunget har Gud ärat människan med förnuft, kunskap och förmågan att välja – vilket kräver att hon använder dessa gåvor i lydnad mot sin Skapare.
4. Uppmuntran till eftertanke: Versen inbjuder betraktaren att fundera över sin egen skapelse och det underverk som ligger i att vara människa, vilket leder till en djupare tro och tacksamhet mot Gud.