Sura Al-Baqara — Vers 202

Ordens betydelser:

• "Naṣīb" (نَصِيب): andel, lott eller belöning.
• "Mimmā kasabū" (مِمَّا كَسَبُوا): av det som de har förtjänat genom sina handlingar.
• "Sarīʿu al-ḥisāb" (سَرِيعُ الْحِسَاب): snabb i räkenskapen, den som inte dröjer med att göra upp räkenskapen.

Tolkning av versen:

De som åkallar sin Herre med denna bön – att de får det goda i detta liv och det goda i det eviga livet, och att de skyddas från Eldens straff – dessa människor har en riklig andel av den stora belöningen, på grund av de rättfärdiga handlingar de har utfört och den uppriktiga bön de har framburit. Deras bön räknas som en handling, och handlingen beskrivs som en förtjänst, så de får en belöning som motsvarar deras verk. Och Gud – Han är den vars räkenskap är oerhört snabb, snabbare än ögonblickets blinkning; Han har full kännedom om allt som Hans tjänare gör, och Han kommer att ge dem deras fulla belöning utan dröjsmål, varken tidigare eller senare än vad Hans visdom har bestämt.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Versen visar att bön är en av de handlingar som belönas, och att den som ber får sin andel av Guds nåd – detta uppmuntrar den troende att ständigt vända sig till Gud i bön.
2. Den lär oss att belöningen är kopplad till handlingens art; den som ber om det goda i båda världarna får ett gott resultat, vilket motiverar människan att sträva efter det bästa i sitt liv och sin tro.
3. Den inger trygghet i hjärtat att Gud inte försummar någon handling, hur liten den än är, och att Hans räkenskap är rättvis och snabb – detta får den troende att känna sig lugn och förtröstan på Guds rättvisa.
4. Den påminner om att det verkliga livet inte bara är detta jordiska liv, utan att det eviga livet är det slutgiltiga målet; därför bör den troende be om framgång i båda, vilket gör honom till en balanserad person som inte försummar världen för religionen eller religionen för världen.