Sura Taha — Vers 108

Förklaring av viktiga ord i versen:

• الدَّاعِي: Den som kallar, det vill säga den som sammankallar människorna till uppståndelsens plats.
• لَا عِوَجَ لَهُ: Ingen avvikelse eller krökning från denna kallelse – ingen kan undkomma eller vända sig bort från den.
• خَشَعَتِ الْأَصْوَاتُ: Rösterna har tystnat och ödmjukat sig i fruktan.
• هَمْسًا: Ett svagt, dämpat ljud – såsom ljudet av mjuka steg eller viskningar.

Tolkning av versen:

På den dagen, när uppståndelsen har inletts, följer alla människor kallarens röst som kallar dem till samlingsplatsen för räkenskapen. Ingen kan avvika från denna kallelse eller vända sig bort från den, ty den är sann och gäller för alla skapade varelser utan undantag. Alla röster har tystnat och ödmjukat sig inför den Barmhärtige i vördnad och fruktan, och man hör ingenting annat än ett svagt, dämpat ljud – ljudet av fötter som sakta och försiktigt rör sig mot samlingsplatsen i skräck och ödmjukhet. Denna scen visar den totala underkastelsen inför Guds makt och majestät, där alla – oavsett deras tidigare ställning eller makt – blir stilla och lydiga inför Herren.

Lärdomar och insikter från versen:

• Denna vers ingjuter vördnad för Guds storhet och påminner oss om att alla människor, oavsett deras styrka eller makt i denna värld, kommer att stå ödmjuka och stilla inför Gud på uppståndelsens dag.
• Den lär oss att den yttersta sanningen tillhör Gud ensam, och att ingen kan undkomma Hans kallelse eller dom.
• Den uppmuntrar oss att leva våra liv i medvetenhet om denna dag, och att vi bör sträva efter att göra gott och vara rättfärdiga, så att vi kan möta den dagen med trygghet och hopp om Guds barmhärtighet.
• Versen visar också att den Barmhärtige – trots Sin oändliga makt – är barmhärtig mot Sina tjänare, och att fruktan för Honom bör leda oss till kärlek och lydnad, inte förtvivlan.