Sura Al-Anbiya — Vers 21

Förklaring av viktiga ord i versen:

• أَمِ (am): Här har betydelsen "eller" men i detta sammanhang används det för att förneka och kritisera, det vill säga "Nej, har de tagit..."
• آلِهَةً (ālihatan): Plural av "ilah" som betyder gudar eller avgudar.
• مِنَ الْأَرْضِ (mina al-ardi): Från jorden, det vill säga skapade ting från marken såsom stenar, trä och metall.
• يُنشِرُونَ (yunshirūna): De uppväcker de döda, det vill säga ger liv åt de döda på nytt.

Tolkning av versen:

Denna vers är en förebrående fråga riktad till avgudadyrkarna. Den ifrågasätter deras handling att ta sig gudar från jorden – ting som de själva har format av sten, trä eller metall. Dessa avgudar är helt maktlösa och kan inte ens uppväcka de döda, vilket är en av de mest grundläggande egenskaperna hos den sanne Guden. Om dessa avgudar inte kan ge liv åt något, hur kan de då vara värda att dyrkas? Att dyrka något som inte kan skapa, ge liv eller ta liv är ren dumhet och villfarelse. Den sanne Guden är den som skapar, ger liv och tar liv, och Han ensam förtjänar all tillbedjan.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Guds makt över liv och död: Versen påminner oss om att endast Allah har makt över liv och död. Detta är en av Hans mest framträdande egenskaper och ett bevis på Hans fullkomlighet.
2. Ren tillbedjan: Människan måste rikta sin tillbedjan endast till Allah, som är allsmäktig och allvetande. Att dyrka något skapat är meningslöst och leder ingen vart.
3. Förnuftets betydelse: Versen uppmanar människan att använda sitt förnuft och tänka kritiskt. Hur kan en människa förnuftigt dyrka en sten som hon själv har huggit och format?
4. Islamisk monoteism (Tawhid): Budskapet förstärker kärnan i islam – att Allah är den ende som förtjänar dyrkan, och att allt annat är falskt och värdelöst.
5. Uppmaning till reflektion: Versen inbjuder oss att betrakta naturen och skapelsen, för att genom detta se Allahs storhet och makt, vilket leder oss till att älska och dyrka Honom med uppriktighet.