Sura Al-Mu'minun — Vers 55

Ordens betydelser:

• أَيَحْسَبُونَ – Tror de, eller inbillar de sig?
• نُمِدُّهُم – Vi ger dem i överflöd, eller förlänger deras njutning med.
• مِن مَّالٍ وَبَنِينَ – Av rikedomar och söner (barn).

Tolkning av versen:

Denna ädla vers vänder sig till dem som förnekade sanningen och levde i högmod över det de fått i detta jordiska liv. Den frågar dem, som ett förebrående och varnande tilltal: Tror dessa människor verkligen att det vi ger dem i överflöd av rikedomar och barn i denna värld är ett bevis på att de är oss kära och att de förtjänar gott? Att det är ett förskott på belöning för deras skull?

Sanningen är inte som de inbillar sig. Det är inte en ära eller ett tecken på Guds gunst. Tvärtom, det är en prövning och ett gradvist tilldragande mot undergång. Genom att ge dem av världsliga njutningar låter Vi dem sjunka djupare in i sin otro och få mer av det de önskar, så att deras synd och förhärdelse ökar. Detta är en form av utdragande (istidrāj) – att de får allt de vill här i livet, men utan att de förstår att det i själva verket är en fälla som leder dem bort från sanningen och mot ett svårt straff i det eviga livet. De märker inte denna visdom bakom det de fått, eftersom deras hjärtan är förblindade av världens lockelser.

Lärdomar och budskap från versen:

• Att rikedom och många barn inte är ett tecken på Guds kärlek eller på att en människa är på rätt väg. Det kan vara en prövning och en form av uppskjutet straff.
• Denna vers lär oss att inte bedöma människors värde eller deras ställning hos Gud utifrån materiella ting. Den sanna framgången ligger i tro och goda handlingar.
• Den varnar den troende för att bli förhäxad av världsliga njutningar och påminner om att allt vi får här i livet är ett test – använder vi det i lydnad mot Gud eller i olydnad?
• Den inger hopp hos de svaga och fattiga troende, genom att visa att det som de saknar av världsliga ting inte är en förlust, utan att det som räknas är det eviga livets belöning hos Gud.
• Den uppmanar till eftertanke och ödmjukhet, så att ingen människa blir stolt över det hon fått, ty allt kommer från Gud och kan vara en källa till både välsignelse och prövning.