Sura Al-Mu'minun — Vers 59

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• لَا يُشْرِكُونَ – De som inte tillskriver Allah någon medhjälpare eller partner i dyrkan, vare sig det är öppet eller dolt.

Tolkning av versen:

Denna vers beskriver ytterligare en av de egenskaper som kännetecknar de troende som kommer att ärva paradiset. De är de som är uppriktiga i sin dyrkan av Allah ensam, utan att blanda in något eller någon i denna dyrkan. De renar sin tro från allt som kan fläcka den, vare sig det är öppen avgudadyrkan – som att be till andra varelser eller statyer – eller dold sådan, som att visa fromhet för att imponera på människor (riya) eller att förlita sig på andra än Allah i sina hjärtan. De förstår att Allah är den ende som förtjänar dyrkan, och att allt annat är skapat av Honom och inte har någon makt vare sig till nytta eller skada. Därför riktar de sin bön, sitt hopp, sin fruktan och sin förtröstan enbart till Honom, och de avvisar alla former av polyteism – både den uppenbara och den subtila som kan smyga sig in i hjärtat.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Ren monoteism (Tawhid) är grunden för all framgång – Denna vers visar att frälsningen och paradiset inte uppnås genom enbart yttre handlingar, utan genom en ren och uppriktig tro på Allahs enhet, fri från allt som motsäger den.
2. Vaksamhet mot dold avgudadyrkan – Versen påminner oss om att inte nöja oss med att undvika öppen polyteism, utan att även vara uppmärksamma på de subtila former som kan finnas i våra hjärtan, såsom att söka människors beröm eller att frukta någon annan än Allah.
3. Trygghet och inre frid – Den som renar sin tro från allt som inte är Allahs kommer att känna en djup frid i hjärtat, eftersom han inte längre är bunden till någon skapad varelse utan förlitar sig helt på den Evige, den Allsmäktige.
4. Islamisk tro är enkel och tydlig – Denna vers visar islams renhet: att vända sig till Allah ensam, utan mellanhänder, och att bygga relationen med Honom på kärlek, hopp och fruktan – en relation som ger människan värdighet och frigör henne från slaveri under andra människor eller ting.
5. Uppmaning till självrannsakan – Versen uppmanar varje människa att granska sitt hjärta och sina avsikter, och att ständigt sträva efter att förnya sin tro och rena den från allt som kan minska dess äkthet.