Sura Al-'Ankabut — Vers 42

Förklaring av viktiga ord i versen:

• "Yad'ūna" (يَدْعُونَ): De åkallar/tillber, det vill säga de vänder sig till med bön och dyrkan.
• "Min dūnihi" (مِن دُونِهِ): Utöver Honom, det vill säga förutom Allah.
• "Min shay'" (مِن شَيْءٍ): Ingenting alls – betonar att dessa avgudar inte är någonting i verkligheten.
• "Al-'Azīz" (الْعَزِيزُ): Den Allsmäktige, den som är oövervinnerlig i sin makt och styrka.
• "Al-Hakīm" (الْحَكِيمُ): Den Allvise, den som gör allting med visdom och fulländad omsorg.

Tolkning av versen:

Allah – den Upphöjde – förkunnar för Profeten (frid vare med honom) att han ska säga till dem som avgudadyrkar: Allah vet fullständigt vad de åkallar och tillber istället för Honom. Han känner till allt om dessa så kallade gudar, och Han vet att de i själva verket inte är någonting alls – de är blotta namn utan verklig existens eller makt. De varken skadar eller gagnar, de hör inte böner och de kan inte svara på åkallan. Allah är väl medveten om deras svaghet och intighet, och ingenting av detta är dolt för Honom.

Därefter beskriver Allah sig själv med två av Sina sköna namn: Han är Al-'Azīz – den Allsmäktige, som ingen kan övervinna eller stå emot, och som kommer att utkräva vedergällning från dem som förnekar Honom och sätter medhjälpare vid Hans sida. Han är också Al-Hakīm – den Allvise, som skapar, styr och beslutar allt med fullkomlig visdom och rättvisa, och som inte gör något utan ett djupt syfte och en genomtänkt plan.

Således är dessa avgudar, som de dyrkar, helt värdelösa – de har ingen verklig makt, ingen gudomlighet och inget inflytande. All makt och all visdom tillhör enbart Allah, den Allsmäktige, den Allvise.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Allahs allomfattande kunskap: Versen lär oss att Allah vet allt – det synliga och det dolda, det stora och det lilla. Ingenting kan undgå Honom, varken på jorden eller i himlarna. Denna kunskap ingjuter trygghet i den troendes hjärta, för han vet att Allah alltid ser och hör.
2. Avgudadyrkans meningslöshet: Versen avslöjar att allt som dyrkas utöver Allah är intet – det har ingen verklig existens, ingen kraft och ingen nytta. Detta uppmanar människan att befria sig från alla falska föreställningar och vända sig enbart till den Sanne Guden.
3. Allahs makt och visdom: Genom att nämna namnen Al-'Azīz och Al-Hakīm påminns vi om att Allah är allsmäktig i allt Han gör och allvis i allt Han beslutar. Detta stärker den troendes tillit till Allah och hans övertygelse om att Allahs lagar och påbud alltid är för människans bästa.
4. Uppmaning till eftertanke: Versen inbjuder människan att reflektera över vad hon dyrkar – är det värt att vända sig till något som varken kan höra, se, hjälpa eller skada? Denna reflektion leder den uppriktiga sökaren till sanningen och till insikten att endast Allah förtjänar dyrkan.
5. Tröst för de troende: Versen ger tröst åt de troende som utsätts för förlöjligande och förtryck av avgudadyrkare – för Allah ser allt, och Han kommer att skipa rättvisa med Sin makt och visdom.