Sura Saba — Vers 29

Ordens betydelser:

• مَتَى: När? – en fråga som uttrycker brådska och förlöjligande.
• الْوَعْدُ: Löftet – det vill säga det som profeten och de troende hotar dem med om Guds straff och uppståndelsens dag.
• صَادِقِينَ: Sanningsenliga – de som talar sanning i det de påstår.

Tolkning av versen:

De som förnekar sanningen frågar med hån och förlöjligande: "När ska detta löfte infrias, det vill säga det straff och den uppståndelse som ni varnar oss för, om ni verkligen är sanningsenliga i det ni säger?" De säger detta inte för att söka sanningen, utan för att förlöjliga och skynda på det som de anser vara omöjligt. De riktar sig till profeten Muhammed (frid vare med honom) och de troende, som ett uttryck för deras envishet och förnekelse av Guds makt att återuppväcka de döda och skipa rättvisa. Svaret på deras fråga kommer i nästa vers, där Gud klargör att detta löfte är fastställt och att de inte kan undkomma det.

Lärdomar från versen:

• Förnekarnas brådska med att ifrågasätta löftet om straff och uppståndelse är ett tecken på deras förnekelse av Guds allmakt, och den troende bör vara fast i sin övertygelse om att Guds löfte är sant, oavsett när det infrias.
• Versen lär oss att inte låta hånfulla frågor rubba vår tro, utan att lita på Guds visdom i att fördröja eller påskynda ting, för Han gör allt vid rätt tidpunkt.
• Den påminner oss om att den som förlöjligar Guds löften kommer att få se sanningen när det är för sent, medan den troende vinner genom sitt tålamod och sin tillit till Gud.
• Versen uppmuntrar oss att reflektera över uppståndelsens dag och förbereda oss för den genom goda handlingar, istället för att ägna oss åt tomma frågor och förnekelse.