Sura Al-An'am — Vers 2

Ordens betydelser i versen:

• "Min ṭīn" (من طين): från lera/jord, vilket syftar på skapelsen av Adam, fred vare med honom.
• "Qaḍā ajalan" (قضى أجلاً): Han fastställde och bestämde en tidperiod, nämligen livslängden i denna värld fram till döden.
• "Ajalun musamman" (أجل مسمى): en fastställd och känd tidpunkt hos Allah, vilket är dagen för uppståndelsen.
• "Tamtarūn" (تمترون): ni tvivlar och är tveksamma.

Tolkning av versen:

Allah, den Upphöjde, är Den som skapade er från lera, då Han skapade er fader Adam, frid vare med honom, från jord. Eftersom ni är hans avkomma och ättlingar, tillskrivs skapelsen av er till honom, och därför tilltalas ni i pluralform. Därefter fastställde Han en utmätt tid för er vistelse i denna världsliga tillvaro, som sträcker sig från födelsen till döden. Vidare har Han bestämt en annan, specifik tidpunkt som ingen känner till utom Han själv – och det är tiden från döden till uppståndelsens dag, vilken inkluderar barzakh (mellanstadiet efter döden) och sedan den stora uppståndelsen. Trots dessa tydliga bevis på Hans makt och visdom, tvivlar ni ändå på Hans förmåga att återuppväcka er efter döden, och ni hyser tveksamhet inför det som Han har meddelat er om den yttersta dagen.

Lärdomar och insikter från versen:

1. Versen påminner människan om hennes ödmjuka ursprung – att hon skapades från lera – vilket ingjuter ödmjukhet och avlägsnar högmod, då ingen människa har anledning att vara stolt över sitt ursprung.
2. Den bekräftar att livet i denna värld är begränsat och har ett slut, vilket uppmanar den troende att förbereda sig för det som kommer efter döden genom goda handlingar.
3. Den fastställer tron på livet efter döden och uppståndelsen som en central troslära, vilket ger människan hopp om rättvisa och belöning för sina handlingar.
4. Versen uppmanar till att överge tvivel och skepsis inför Allahs makt, och istället förlita sig på Hans löften, då Han som skapade från intet även har förmågan att återuppväcka.
5. Den framhäver Allahs fullkomliga kunskap och visdom, då Han ensam känner till tidpunkten för uppståndelsen, vilket förstärker den troendes förtröstan på Allahs plan och Hans omsorg om skapelsen.