Sura Yusuf — Vers 53

Förklaring av viktiga ord i versen:

• ”Mā ubarrī’u”: Jag friar inte, jag rentvår inte.
• ”Ammāratun bis-sū’”: Den som i hög grad befaller och driver till det onda.
• ”Illā mā raḥima rabbī”: Utom den som min Herre förbarmar sig över och skyddar.

Tolkning av versen:

Hustrun till den mäktige mannen i Egypten fortsatte sitt tal och sade: ”Jag friar inte mig själv från fel och brister, och jag påstår inte att jag är oskyldig.” Hon erkände därmed att hon inte var ren från synd, och hon förklarade varför: ”Den mänskliga själen är i hög grad benägen att befalla till det onda.” Detta innebär att människans inre ofta driver henne mot synd och lustfyllda begär, eftersom hon naturligt lutar åt att följa sina passioner och det är svårt att tygla dem. Dock undantar hon dem som hennes Herre har förbarmat sig över och skyddat från att följa dessa begär, genom sin nåd och sitt beskydd. Hon avslutar med att säga: ”Min Herre är förlåtande och barmhärtig” – Han förlåter den som vänder sig till Honom i ånger och är barmhärtig mot Sina tjänare.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Ödmjukhet och självkännedom: Att erkänna sina egna brister och svagheter är en dygd, och ingen människa bör vara självgod eller tro sig vara ofelbar.
2. Människans svaghet: Den mänskliga själen är svag och benägen att följa sina begär, vilket påminner oss om vårt ständiga behov av Guds hjälp och beskydd.
3. Guds nåd är avgörande: Endast genom Guds barmhärtighet kan en människa skyddas från synd, vilket lär oss att alltid vända oss till Honom i bön och ödmjukhet.
4. Dörren till ånger är alltid öppen: Guds förlåtelse och barmhärtighet är oändlig, och oavsett hur stora synder en människa begår, kan hon alltid återvända till sin Herre i uppriktig ånger.
5. Uppriktighet i vittnesmål: Att vara sanningsenlig om sina egna handlingar, även när det är svårt, är ett tecken på stark tro och integritet.