Sura Al-Anbiya — Vers 109

Ordens betydelser:

• تَوَلَّوْا – vänder sig bort (från tron och vägledningen).
• آذَنْتُكُمْ – jag har meddelat er och informerat er.
• عَلَىٰ سَوَاءٍ – på ett sätt som gör oss jämlika i kunskap; ni har nu fått samma information som jag har.
• وَإِنْ أَدْرِي – och jag vet inte.
• مَا تُوعَدُونَ – det som ni har blivit lovade (dvs. straffet och vedergällningen).

Tolkning av versen:

Om dessa människor vänder sig bort från det du har kommit med, o Profet, och vägrar att tro, så säg till dem: "Jag har meddelat er det som Gud har uppenbarat för mig, och jag har varnat er. Nu är vi jämlika i kunskap – ni vet precis vad jag vet, och ingen av oss har en fördel framför den andre i fråga om budskapet. Jag har fullgjort min plikt att förmedla, och därefter har jag ingen kunskap om när det utlovade straffet kommer att drabba er – om det är nära eller avlägset. Detta ligger hos Gud allena, och det är Han som vet när det ska ske."

Denna vers visar att Profeten (frid vare med honom) inte hade någon kunskap om det dolda, utan att detta är förbehållet Gud. Hans uppgift var endast att förmedla budskapet och varna, medan tidpunkten för straffet är okänd för honom – vilket gör hotet ännu mer skrämmande och allvarligt.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Uppriktighet i förmedlingen: Budbäraren måste förmedla budskapet klart och tydligt, utan att dölja något, så att människorna inte har någon ursäkt efter varningen.
2. Kunskap om det dolda tillhör endast Gud: Ingen – inte ens Profeten – känner till tidpunkten för Guds straff eller andra dolda ting. Detta lär oss ödmjukhet inför Guds allvetande.
3. Allas lika ansvar: När budskapet har nått fram är alla jämlika inför det – ingen kan säga att han inte visste. Detta uppmanar människor att ta ställning och agera utifrån den kunskap de har fått.
4. Allvaret i hotet: Att tidpunkten för straffet är okänd gör det ännu mer fruktansvärt. Detta uppmanar människan att skynda sig till omvändelse och lydnad innan det är för sent.
5. Profetens medkänsla och omsorg: Versen visar Profetens ärlighet och hans önskan att människorna ska ta varningen på allvar, vilket speglar islams omsorg om mänsklighetens vägledning och räddning.