Sura Al-Anbiya — Vers 39

Förklaring av viktiga ord i versen:

• لَا يَكُفُّونَ: De kan inte avvärja eller stå emot.
• النَّارَ: Elden (som de kommer att möta i straffet).
• يُنصَرُونَ: De får ingen hjälp eller räddning från någon.

Tolkning av versen:

Om de som förnekar sanningen och avvisar tron på uppståndelsen bara visste hur det kommer att bli den stund då elden omsluter dem från alla håll – den når deras ansikten och ryggar, och de kan varken skydda sig själva eller finna någon som hjälper dem eller avvärjer straffet från dem – då skulle de inte ha fortsatt i sitt förnekande och inte heller ha skyndat på straffet genom att hånfullt fråga: "När kommer detta hot att äga rum?" Denna vers är en varning till dem som i sin arrogans utmanar Guds löfte om straff, och den visar att de i det ögonblicket kommer att stå helt hjälplösa och övergivna, utan någon räddning eller undkomma.

Lärdomar och budskap från versen:

• Människan bör inte utmana Guds straff eller förhasta sig i sin otro, ty konsekvenserna är oundvikliga och fruktansvärda.
• Ingen makt i världen – vare sig människor eller andra varelser – kan skydda en från Guds rättvisa när den väl kommer.
• Versen ingjuter hopp hos de troende genom att påminna om att rättvisan alltid segrar, och att de som förtrycker och förnekar sanningen kommer att få sitt straff, medan de troende belönas med Guds nåd och beskydd.
• Den uppmanar till eftertanke och att vända tillbaka till Gud innan det är för sent, då ingen ånger eller hjälp längre är möjlig.