Sura Ash-Shu'ara — Vers 146

Ordens betydelser:

• أَتُتْرَكُونَ – "Skulle ni lämnas kvar?" eller "Skulle ni få förbli?"
• فِي مَا هَاهُنَا – "i det som är här" – det vill säga i denna världen och dess njutningar.
• آمِنِينَ – "trygga och säkra" – från död, straff och förgängelse.

Tolkning av versen:

Denna vers är en del av profeten Shuʿaybs (frid vare med honom) tilltal till sitt folk, folket i Madyan. Han varnar dem och väcker deras förnuft genom att ställa en retorisk fråga som fördömer deras självbelåtenhet och fåfänga. Han säger till dem: "Tror ni verkligen att ni kommer att lämnas kvar i detta livets överflöd, trygga och säkra från döden, från straff och från att förlora dessa välsignelser? Tror ni att detta tillstånd kommer att bestå för evigt utan någon förändring eller vedergällning?"

De levde i överflöd av trädgårdar med frukt, rinnande källor, frodiga odlingar och mogna dadelpalmer, och de högg sig skickligt boningar i bergen. Men de blev högmodiga och arroganta, glömde tacka Gud för Hans gåvor och förnekade budbäraren som sändes till dem. Versen är en kraftfull påminnelse om att världens njutningar är tillfälliga och att ingen är trygg från Guds straff, hur mycket välsignelser man än har.

Lärdomar och insikter från versen:

1. Denna vers lär oss att världsliga välsignelser inte är ett tecken på evighet eller att man är skyddad från Guds prövning. Allt som finns här är tillfälligt och kommer att förgå.
2. Den uppmanar människan att inte bli högmodig eller arrogant över det hon har fått, utan att vara tacksam mot Gud och använda välsignelserna i lydnad mot Honom.
3. Den påminner om att döden och straffet är verkligheter som ingen kan undfly, och att den sanna tryggheten ligger i att tro på Gud och följa Hans budbärare.
4. Den väcker hopp hos den troende att den verkliga tryggheten och friden finns i paradiset, som är evigt, medan denna världens njutningar är flyktiga och bedrägliga. Detta gör att den troende strävar efter det som är bestående och inte låter sig luras av det som är förgängligt.