Sura An-Naml — Vers 67

Ordens betydelser:

• تُرَابًا: jord, stoft – syftar på människans tillstånd efter döden då kroppen förmultnat.
• لَمُخْرَجُونَ: de som ska föras ut – det vill säga uppväckas ur gravarna.

Tolkning av versen:

De som förnekade Guds enhet – avgudadyrkarna i Mekka – sade i förundran och förnekelse: "Skall vi verkligen, efter att vi dött och blivit jord, tillsammans med våra förfäder, återföras till livet och föras ut ur våra gravar?" De ansåg detta vara omöjligt och orimligt, eftersom de inte kunde föreställa sig att Gud skulle kunna återskapa det som en gång förmultnat. Deras uttalande speglar deras tvivel på uppståndelsen och deras brist på tillit till Guds allmakt, trots att de såg Hans skapelse i naturen omkring sig.

Lärdomar och insikter:

1. Uppståndelsen är en sanning som förnuftet inte kan förneka, ty den som skapade människan från intet har förmåga att återskapa henne – och detta är lättare för Honom.
2. Förnekelsen av uppståndelsen leder till ett liv utan ansvar och moral, medan tron på den ingjuter hopp och får människan att sträva efter det goda.
3. Versen visar på de otrognas envishet och deras förhastade avfärdande av det de inte kan fatta, vilket bör få oss att reflektera över Guds makt och Hans löfte om en ny skapelse.
4. Islam lär oss att döden inte är slutet, utan en övergång till ett evigt liv där varje själ ska belönas för sina handlingar – en tröst för de troende och en varning för de försumliga.