Sura An-Naml — Vers 66

Förklaring av några ord i versen:

• "iddāraka" (ادَّارَكَ): betyder att något följer på varandra och fullbordas, det vill säga att kunskapen blir fullständig och mogen.
• "ʿamūn" (عَمُونَ): plural av "aʿmā" (blind), vilket här betyder att deras hjärtans insikt är förblindad och att de inte kan se sanningen.

Tolkning av versen:

Allah den Upphöjde berättar om de otrogna som förnekade uppståndelsen och domen. De påstod sig ha kunskap om att den inte skulle komma, men i själva verket var deras påstående tomt. Deras kunskap om det som kommer efter döden var varken fullständig eller sann. Tvärtom var de i tvivel och osäkerhet om den yttersta tiden medan de levde i denna värld. Deras hjärtan var förblindade från att inse sanningen om uppståndelsen, och de kunde inte se den med sina inre ögon. Först när de står inför den yttersta dagen och ser dess fasor med egna ögon, kommer deras kunskap att fullbordas – men då är det för sent, och den kunskapen kommer inte att gynna dem.

Lärdomar från versen:

1. Människan ska inte förlita sig på sin begränsade kunskap när det gäller det som ligger bortom hennes fattningsförmåga, såsom livet efter döden. Hon bör istället lita på Guds uppenbarelse och Hans profeters budskap.
2. Tvivel och förnekelse av uppståndelsen leder till att hjärtat förblindas från sanningen, vilket gör att människan lever i villfarelse utan att inse konsekvenserna av sina handlingar.
3. Den yttersta dagens verklighet är så överväldigande att ingen kan förneka den när den väl inträffar. Därför är det klokt att förbereda sig för den i tid genom tro och goda handlingar, innan kunskapen blir fullständig på ett sätt som inte längre är till nytta.
4. Islam uppmanar människan att använda sitt förnuft och sin insikt för att begrunda skapelsens tecken, så att hon når fram till visshet om sanningen redan i detta liv – en visshet som leder till rättfärdighet och frid i hjärtat.