Sura An-Naml — Vers 85

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• "وَقَعَ الْقَوْلُ" (waqa‘a al-qawl): Detta betyder att Guds dom och straff har blivit fastställd och oundviklig över dem.
• "بِمَا ظَلَمُوا" (bimā ẓalamū): På grund av deras orättfärdighet och synd, det vill säga deras otro och förnekelse av Guds tecken.
• "لَا يَنطِقُونَ" (lā yanṭiqūn): De kan inte tala eller yttra några ursäkter eller försvar för sig själva.

Tolkning av versen:

När Domen har fallit över dessa orättfärdiga människor på grund av deras förtryck och synd – genom att de förnekade Guds budbärare och hans tecken – då är de stumma och kan inte yttra ett enda ord till sitt försvar. Deras tungor är bundna, och de har inga argument att framföra som skulle kunna rädda dem från det straff som nu har drabbat dem. De är helt maktlösa inför Guds rättvisa dom, och deras tidigare högmod och arrogans har förvandlats till total tystnad och ödmjukhet. Ingen hjälp eller räddning finns för dem, och deras öde är beseglat.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Guds rättvisa är oundviklig: Ingen orättfärdighet förblir ostraffad. Den som förtrycker och förnekar sanningen kommer att möta konsekvenserna av sina handlingar, vare sig nu eller i det eviga livet.
2. Tystnadens förnedring: På Domedagen kommer de orättfärdiga att berövas förmågan att tala till sitt försvar. Detta är en påminnelse om att vi idag bör använda våra tungor till det goda – att tala sanning, sprida rättvisa och försvara det rätta – innan den dagen kommer då tystnaden blir ett straff.
3. Vikten av att inte förtrycka: Orättvisa, i alla dess former, är en allvarlig synd. Islam uppmanar oss att vara rättvisa i våra handlingar, ord och relationer, och att avstå från all form av förtryck mot andra människor.
4. Att ta vara på tiden innan domen faller: Denna vers påminner oss om att vi lever i en tid av möjligheter. Vi har fortfarande chansen att omvända oss, be om förlåtelse och göra gott, innan den dag då domen har fallit och ingen ursäkt längre accepteras.
5. Allahs barmhärtighet och rättvisa går hand i hand: Även om denna vers talar om straff, så visar den också på Guds fullkomliga rättvisa. Han straffar ingen utan anledning, utan endast dem som förtjänar det genom sina egna handlingar. För den som söker Hans nåd och vägledning, är dörren fortfarande öppen.