Sura Al-Imran — Vers 109

Förklaring av viktiga ord i versen:

• "وَلِلَّهِ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الْأَرْضِ": Allt som finns i himlarna och på jorden tillhör Allah ensam – i skapelse, ägande och förvaltning.
• "وَإِلَى اللَّهِ تُرْجَعُ الْأُمُورُ": Alla angelägenheter och alla skapelsers slutliga öde återvänder till Allah, och Han kommer att döma och belöna var och en efter vad de förtjänar.

Tolkning av versen:

Denna ädla vers fastslår en grundläggande sanning inom islamisk tro: att Allah – den Upphöjde – är den ende som äger allt som finns i himlarna och på jorden. Ingenting existerar utan Hans vilja, och ingenting förvaltas utan Hans omsorg. Han har skapat allt, och Han ensam styr över allt. Därefter klargör versen att alla varelsers slutliga återvändo är till Allah. Alla angelägenheter – stora som små – återvänder till Honom på Domedagen, och då kommer Han att rättvist belöna varje människa för hennes handlingar: den som gjorde gott belönas med gott, och den som gjorde ont får sitt rättvisa straff. Denna vers är en påminnelse om att människan inte är lämnad utan uppsikt, utan att hon är ansvarig inför sin Herre, som ser allt och som allt slutligen återvänder till.

Lärdomar och budskap från versen:

• Versen ingjuter i den troendes hjärta en känsla av ödmjukhet och underkastelse, då den påminner om att allt i universum tillhör Allah och att människan är en liten del av Hans stora skapelse.
• Den lär oss att sann trygghet och frid endast uppnås genom att förlita oss på Allah och lämna alla våra angelägenheter till Honom, för Han är den som styr allt.
• Den väcker hopp hos den troende att ingen god handling går förlorad, och den varnar den som syndar att ingen handling förblir dold – allt kommer att ställas inför Allah på Domedagen.
• Versen uppmuntrar oss att leva med ansvarskänsla och medvetenhet om att vi en dag kommer att återvända till vår Herre, vilket leder oss till att sträva efter det som behagar Honom och avstå från det som väcker Hans vrede.
• Den påminner oss om att Allahs rättvisa är fullkomlig, och att ingen orättvisa kommer att ske på Domedagen – en tröst för de förtryckta och en varning för de orättfärdiga.