Sura Ar-Rum — Vers 56

Ordens betydelser:

• "Labbithtum" (لَبِثْتُمْ): Ni har stannat/vistats.
• "Fī kitābi Allāh" (فِي كِتَابِ اللَّهِ): I Guds bok, det vill säga i det som Gud har skrivit och förutbestämt i sitt eviga vetande.
• "Yawm al-baʿth" (يَوْمِ الْبَعْثِ): Uppståndelsens dag, den dag då människorna återuppväcks ur sina gravar.

Tolkning av versen:

På uppståndelsens dag, när de som förnekade uppståndelsen svär på att de bara vistats en kort stund i sina gravar, kommer de som fått kunskap och tro – änglarna, profeterna och de troende – att tillrättavisa dem och säga: "Ni har faktiskt stannat i det som Gud har skrivit i sitt eviga vetande, från den dag ni skapades ända till uppståndelsens dag. Detta är just den dag som ni förnekade i världen och som ni påstod aldrig skulle komma. Men ni visste inte att den var sann, därför förnekade ni den och kallade den för lögn." Deras ord är en förebråelse mot förnekarna och ett klargörande av att uppståndelsen är en obestridlig sanning som de vägrade att tro på i livet före döden.

Lärdomar från versen:

1. Kunskap och tro är två sammanlänkade välsignelser som gör att människan inser sanningen och inte låter sig luras av tvivel eller fåfängliga förhoppningar.
2. Guds vetande omfattar allt – det förflutna, nuet och framtiden – och ingenting sker utanför Hans vilja och förutbestämmelse.
3. Förnekelsen av uppståndelsen är en frukt av okunskap och bristande insikt, medan tron på den ger människan trygghet och vägledning i livet.
4. På uppståndelsens dag kommer sanningen att bli uppenbar för alla, och de som förnekade den kommer att ångra sig, men ångern då är förgäves.
5. Denna vers uppmanar oss att söka kunskap och fördjupa vår tro, så att vi inte hamnar bland dem som förnekar sanningen och sedan drabbas av förebråelser och ånger.