Sura Adh-Dhariyat — Vers 29

Ord- och uttrycksförklaringar:

• فِي صَرَّةٍ: Med hög röst, ett kraftigt ljud eller ett utrop – det vill säga ett ljud som uppstår av stark glädje eller förvåning.
• فَصَكَّتْ وَجْهَهَا: Hon slog sig själv på ansiktet med handflatan – en gest som kvinnor brukar göra när de blir mycket förvånade eller häpna.
• عَجُوزٌ عَقِيمٌ: En gammal kvinna som inte kan föda barn – ofruktsam.

Tolkning av versen:

När Saras – Ibrahims hustru – hörde änglarnas glädjebudskap om att hon skulle få en son, kom hon fram till dem med ett högt utrop av förvåning och glädje. Hon slog sig själv på ansiktet med handflatan, precis som kvinnor brukar göra när de blir överraskade av något otroligt. Hon utbrast då i förundran: "Hur ska jag kunna föda ett barn när jag är en gammal kvinna som aldrig har kunnat få barn?" Hennes reaktion var inte av misstro eller förnekelse av Guds makt, utan snarare av djup häpnad över hur detta skulle kunna ske med henne, med tanke på hennes ålder och hennes tidigare ofruktsamhet.

Lärdomar och budskap från versen:

• Denna vers visar att ingenting är omöjligt för Gud – Han som skapade allt ur intet kan ge ett barn åt en gammal och ofruktsam kvinna. Detta lär oss att alltid lita på Guds makt och inte begränsa Hans förmåga utifrån mänskliga omständigheter.
• Den visar också att människan är svag och lätt blir förvånad över Guds beslut, men att detta inte minskar tron – snarare är det ett uttryck för mänsklig natur som sedan följs av tacksamhet och underkastelse inför Guds vilja.
• Versen påminner oss om att Guds välsignelser ofta kommer på oväntade sätt och vid oväntade tidpunkter – därför ska vi aldrig misströsta om Guds nåd, hur omöjlig situationen än kan verka.
• Den lär oss också att familjen är en välsignelse från Gud, och att barnafödande är en av de största gåvor som Han skänker den Han vill – vilket uppmuntrar oss att uppskatta och tacka för dessa gåvor.