Sura An-Najm — Vers 51

Ordens betydelser:

• Thamūd: Folket som profeten Ṣāliḥ sändes till.
• Famā abqā: Han lämnade ingen kvar – det vill säga, ingen av dem överlevde förstörelsen.

Tolkning av versen:

I denna vers fortsätter den Allsmäktige att nämna några av de forna folkens öden som bevis på Hans makt och varning för dem som förnekar sanningen. Efter att ha nämnt ʿĀd-folket, som var profeten Hūds folk, nämner Han här Thamūd-folket, som var profeten Ṣāliḥs folk. Dessa människor hade vägrat att tro på sin profet och hade till och med slaktat kamelen som var ett tecken från Gud. Som straff för deras envishet och otrohet sände den Allsmäktige en väldig ödeläggande skrikt (ṣayḥa) över dem, vilket utplånade dem fullständigt – Han lämnade ingen av dem kvar, varken ung eller gammal. Detta skedde som ett resultat av deras synd och deras ihärdiga förnekelse av Guds budbärare.

Lärdomar och insikter från versen:

• Versen visar på Guds allvar med att straffa dem som förnekar Hans budbärare och vägrar att lyssna till varningen, vilket inger fruktan hos den troende och får honom att hålla sig borta från olydnad.
• Den påminner om att Guds makt är oinskränkt och att ingen kan undkomma Hans straff, vilket förstärker känslan av ödmjukhet och underkastelse inför Honom.
• Den uppmanar människan att ta lärdom av historien och inte upprepa de tidigare folkens misstag, samt att skynda till omvändelse och tro innan straffet kommer.
• Den framhäver Guds rättvisa, då straffet inte drabbade oskyldiga utan endast dem som förtjänade det genom sitt eget val av otro och synd.