Sura Al-An'am — Vers 88

Ordens betydelser:

• Hudā (هُدَى): Vägledning, ledning till rätt väg.
• Yahdī (يَهْدِي): Han vägleder, Han visar vägen.
• Ashrakū (أَشْرَكُوا): De satte medhjälpare vid sidan av Allah (avguderi).
• Ḥabiṭa (حَبِطَ): Gick förlorad, blev ogiltig och utan värde.

Tolkning av versen:

Denna vägledning som nämns – den som profeterna och de rättfärdiga fick – är Allahs vägledning, som Han skänker till vem Han vill av Sina tjänare. Det är inte något som människor kan uppnå genom egen kraft eller förtjänst, utan det är en gåva från Allah, den Allsmäktige, som Han ger av Sin visdom och barmhärtighet. Han vägleder dem som Han vill bland Sina tjänare, eftersom vägledningen ligger i Hans hand och Han är den som förlänar den.

Om dessa utvalda profeter – trots deras höga rang och ställning – hade ägnat sig åt avguderi (att sätta något vid sidan av Allah), så skulle alla deras goda handlingar ha blivit ogiltiga och förlorade, och de skulle ha blivit som vilka andra syndare som helst. Detta visar att shirk (avguderi) är en handling som fullständigt omintetgör alla goda gärningar, oavsett vem som utför dem. Allah accepterar inte någon handling tillsammans med shirk, och detta gäller för alla människor – oavsett deras rang eller status.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Vägledning är en gåva från Allah som Han ger till den Han vill – detta inger hopp hos den troende att alltid vända sig till Allah i bön om vägledning, och det lär oss ödmjukhet, för ingen kan uppnå vägledning genom sin egen förmåga.
2. Versen visar Allahs rättvisa och fullkomliga vishet – Han belönar inte shirk med något gott, och detta uppmuntrar människan att hålla sig borta från allt som kan leda till avguderi, vare sig det är i tro eller handling.
3. Den varnar för att goda handlingar inte räddar en människa om hon förknippar något med Allah – detta gör att den troende ständigt renar sin tro och vaksamt skyddar den från allt som kan fördärva den.
4. Versen tröstar de troende genom att visa att Allahs vägledning är den enda sanna framgången, och att den som Allah vägleder har funnit den rätta vägen, medan den som Han inte vägleder inte har någon vägledare. Detta får hjärtat att längta efter att vara bland dem som Allah har utvalt för Sin vägledning.