Sura Abasa — Vers 26

Ord som behöver förklaras:

• شَقَقْنَا (shaqaqnā): Vi spräckte eller klyvde.
• شَقًّا (shaqqan): En klyvning eller spräckning.

Tolkning av versen:

Efter att ha nämnt hur vattnet hälls över jorden, fortsätter den Allsmäktige att beskriva sin makt och sin omsorg om människan. Han säger att Han därefter spräcker jorden med en verklig spräckning – det vill säga, Han får den att öppna sig så att växter kan tränga upp ur den. Denna spräckning är inte en slump eller en naturlig händelse utan en handling av den Allsmäktige Skaparen, som bereder vägen för att näring ska komma fram ur jordens inre. Genom denna klyvning bryter frön och rötter fram ur mörkret till ljuset, och därmed blir jorden redo att bära fram allt som människan och djuren behöver för sin överlevnad. Det är en bild av Guds fullkomliga kraft och Hans förmåga att ge liv åt det döda landet, vilket också påminner om uppståndelsen då människor ska lämna sina gravar.

Lärdomar och insikter från versen:

• Versen visar på Guds stora nåd och omsorg om sina skapelser, då Han genom att spräcka jorden bereder vägen för människans och djurens försörjning.
• Den påminner människan om att hon bör reflektera över hur hennes mat kommer till henne, för att därigenom inse Skaparens storhet och känna tacksamhet mot Honom.
• Den inger hopp om uppståndelsen, för den som kan spräcka den hårda jorden och frambringa liv ur den, har också makt att återuppväcka de döda ur sina gravar.
• Den uppmanar till ödmjukhet och eftertanke, så att människan inte blir högmodig över sin kunskap eller sina framsteg, utan inser att allt hon har är en gåva från Gud.