Sura Maryam — Vers 29

Ord och uttryck i versen:

• فَأَشَارَتْ إِلَيْهِ – Hon pekade på honom, det vill säga på Jesus (fred vare med honom).
• الْمَهْدِ – Vaggan, där spädbarnet ligger.
• صَبِيًّا – Ett litet barn som ännu inte talat eller ammar.

Tolkning av versen:

När folket anklagade Maria (fred vare med henne) för det som de felaktigt trodde om henne, pekade hon på sitt nyfödda barn Jesus (fred vare med honom), som för att säga: "Fråga honom!" De blev förvånade och arga över detta, eftersom de trodde att hon drev med dem. De sade med förundran och förebråelse: "Hur ska vi kunna tala med ett spädbarn som ligger i vaggan och fortfarande ammar?" De ansåg detta vara en omöjlighet, eftersom ett spädbarn inte kan tala eller föra en dialog. Detta var dock just det mirakel som Gud (ära vare Honom) ville visa dem, för att bevisa Jesus (fred vare med honom) oskuld och hans moders renhet, och för att göra detta till ett tecken på Guds allmakt som överträffar människors vanliga uppfattning.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Guds makt är obegränsad och överträffar alla naturlagar; Han kan låta ett spädbarn tala i vaggan som ett tecken för människorna.
2. Maria (fred vare med henne) visade genom sin handling ett stort förtroende för Gud, då hon hänvisade folket till sitt barn trots att det var omöjligt enligt mänskliga mått.
3. Versen lär oss att inte döma människor utifrån yttre omständigheter, utan att överlämna allt till Gud som känner sanningen och som kan göra det som överraskar förnuftet.
4. Den påminner oss om islams syn på Jesus (fred vare med honom) som en av Guds stora profeter och sändebud, och att hans födelse var ett underverk som visar Guds skaparkraft.
5. Den uppmuntrar den troende att lita på Gud i svåra situationer och att använda de medel som finns till hands, även om de verkar svaga, för Gud kan göra det svaga till en källa till styrka och sanning.