Sura Maryam — Vers 90

Ord som behöver förklaras:

• يَتَفَطَّرْنَ: spricker sönder eller rämnar i bitar.
• تَنشَقُّ: klyvs eller splittras.
• تَخِرُّ: faller ner eller störtar.
• هَدًّا: ett kraftigt fall som leder till att något rasar samman och krossas.

Tolkning av versen:

Denna vers beskriver hur allvarlig och fruktansvärd den lögn är som vissa människor uttalar när de tillskriver Allah en son – må Han vara upphöjd och långt ifrån det. Versen målar upp en kosmisk bild av hur hela skapelsen reagerar med avsky och vrede inför detta påstående. Himlarna är så nära att de spricker sönder på grund av detta ord, jorden är på väg att klyvas och splittras, och bergen är på väg att störta ner i ett förödande ras – allt som ett uttryck för vrede över detta fruktansvärda påstående. Detta är en bildlig framställning som visar hur allvarlig synden är, och att hela universum, i sin lydnad och vördnad för Allah, tar avstånd från denna lögn. Det är inte så att himlarna, jorden och bergen faktiskt har känslor, utan snarare en kraftfull liknelse som visar hur förkastlig denna handling är i Allahs ögon och i hela skapelsens ordning.

Lärdomar och budskap från versen:

• Denna vers lär oss att tillskriva Allah egenskaper som inte anstår Honom, såsom att ha en son, är en av de största synderna och en allvarlig förolämpning mot Skaparen.
• Den visar hur känslig och helig frågan om Allahs enhet (tawhid) är, och hur viktigt det är att skydda tron från allt som kan förvränga den.
• Versen påminner oss om Allahs fullkomlighet och att Han är långt upphöjd över allt som människor påstår om Honom, vilket stärker vår vördnad och kärlek till Honom.
• Den uppmanar oss att vara noga med våra ord och inte uttala påståenden om Allah utan kunskap, eftersom ord har stor vikt och kan vara mycket allvarliga.
• Den inger hopp och trygghet hos den troende, som inser att hela skapelsen står i tjänst för Allah och försvarar Hans ära, vilket gör att den troende känner sig del av en större gemenskap som hyllar Allahs renhet och storhet.