Sura As-Saffat — Vers 90

Ordens betydelser:

• فَتَوَلَّوْا – de vände sig bort och lämnade honom.
• مُدْبِرِينَ – gående därifrån med ryggarna vända mot honom.

Tolkning av versen:

Efter att profeten Ibrahim (Abraham) – frid vare med honom – hade sagt till sitt folk att han var sjuk (som en ursäkt för att inte följa med dem till deras avgudafest), lämnade de honom och gick därifrån. De vände sig bort från honom och begav sig till sin fest, medan han stannade kvar ensam. Detta var en listig och mild undanflykt från Ibrahims sida för att få vara ifred och kunna genomföra sin plan mot deras avgudar, utan att de skulle ana något. Hans ord var inte en lögn i ordets vanliga bemärkelse, utan en antydan som kunde förstås på flera sätt – han var sjuk i hjärtat på grund av deras avgudadyrkan, och detta var en tillåten undanflykt för att skydda sig och genomföra det goda uppdraget.

Lärdomar och budskap:

1. Visdom och taktfullhet är viktiga medel för att nå goda mål – Ibrahim använde en mild ursäkt för att undvika konflikt och uppnå det som var bättre.
2. Att bryta sig loss från en ond miljö kan kräva kloka strategier, särskilt när man står inför ett folk som är fast i villfarelse.
3. Denna vers visar hur Allah hjälper sina rättfärdiga tjänare genom att bereda vägen för dem – folket lämnade Ibrahim ensam, vilket gav honom möjlighet att utföra det som skulle bli en stor väckelse mot avgudadyrkan.
4. Sann tro kräver mod och beslutsamhet att stå upp mot det onda, även om man måste göra det på ett indirekt sätt för att skydda sig själv och budskapet.
5. Islam uppmuntrar till eftertanke och planering – att använda sitt förstånd för att nå goda resultat är en dygd som belönas av Allah.