Sura Ad-Dukhan — Vers 47

Ordens betydelser:

• فَاعْتِلُوهُ (faʿtilūhu): dra eller föra honom med våld och hårdhet.
• سَوَاءِ الْجَحِيمِ (sawāʾ al-jaḥīm): mitten av helveteselden.

Tolkning av versen:

På Domedagen, när den syndfulla, brottslige personen har stått inför sin Herre och fått sin dom, ges order till helvetets änglavakter (az-zabāniyya) att gripa honom. De befaller: "Tag honom och dra honom med våld och stränghet till mitten av helveteselden." Detta är en scen av förnedring och straff, där den som i livet vägrade att följa sanningen nu släpas med hårdhet till den plats där elden är som intensivast och plågan som svårast. Det är ett tydligt bevis på Guds rättvisa, där den som förnekade Hans budskap får sitt rättvisa straff på ett sätt som motsvarar hans högmod och synd.

Lärdomar och budskap:

• Denna vers påminner oss om att ingen handling förblir utan konsekvenser; den som lever i synd och förnekelse kommer att möta resultatet av sina val.
• Den visar på Guds rättvisa – Han är inte orättvis mot någon, utan straffet är en naturlig följd av människans egna handlingar.
• För den troende är detta en uppmaning att söka Guds nåd och vägledning i detta liv, och att aldrig ta lätt på synden, samtidigt som man känner tacksamhet för den vägledning som leder bort från ett sådant öde.
• Den inger hopp om att den som vänder sig till Gud i uppriktig ånger kan undgå detta straff, eftersom Guds barmhärtighet är större än Hans vrede för den som söker förlåtelse.