Sura Al-Ma'ida — Vers 116

Ord- och uttrycksförklaringar:

• "Attakhidhūni" (اتَّخِذُونِي): Gör mig till (en gud) eller ta mig som (gud).
• "Ilāhayni" (إِلَٰهَيْنِ): Två gudomar.
• "Subḥānaka" (سُبْحَانَكَ): Prisad och ren är Du (från alla brister och allt som inte anstår Din majestät).
• "Mā yakūnu lī" (مَا يَكُونُ لِي): Det är inte passande eller tillåtet för mig.
• "ʿAllām al-ghuyūb" (عَلَّامُ الْغُيُوبِ): Den Allvetande om allt det dolda och fördolda.

Tolkning av versen:

Och minns, o Muhammad, den dag då Allah kommer att säga till ʿĪsā, son till Maryam: "O ʿĪsā, son av Maryam! Sade du till människorna: 'Ta mig och min moder som två gudomar vid sidan av Allah'?" – Detta kommer att ske på Uppståndelsens dag som en förebråelse mot dem som påstod att ʿĪsā och hans moder var gudomar, och som ett försvar för ʿĪsā och hans ärlighet.

ʿĪsā kommer då att svara, renande sin Herre från alla brister och förkunnande Hans fullkomlighet: "Prisad och ren är Du! Det är inte rätt av mig att säga det som inte är sant eller som jag inte har rätt att säga. Om jag hade sagt det, så skulle Du säkert ha vetat det, för ingenting är dolt för Dig. Du vet allt som finns i min själ och i mitt inre, men jag vet inte vad som finns i Din kunskap och Ditt väsen. Du är verkligen Den som känner allt det dolda och det synliga, det förflutna och det kommande."

Med detta svar frikänner ʿĪsā sig själv från anklagelsen om att ha kallat människor till att dyrka honom eller hans moder, och han bekräftar att han endast förkunnade det som Allah hade befallt honom – att dyrka Allah ensam.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Allahs renhet från alla brister: Versen lär oss att Allah är ren och upphöjd över att ha någon medgud eller partner, och att vi alltid ska inleda våra ord med att prisa Honom när vi försvarar sanningen.
2. Profeternas oskuld: Profeterna är skyddade från att begå allvarliga synder och från att kalla människor till otro. ʿĪsā, frid vare med honom, var en sann tjänare till Allah och förkunnade endast ren monoteism (tawḥīd).
3. Ärlighet och ansvar inför Allah: Människan kommer att ställas till svars för sina ord och handlingar. Därför måste vi vara noga med vad vi säger och inte tillskriva Allah eller Hans profeter det som inte är sant.
4. Allahs allomfattande kunskap: Allah känner allt som är dolt i våra hjärtan och allt som vi inte ens kan ana. Denna insikt bör fylla oss med ödmjukhet och få oss att alltid vara uppriktiga i vår tro och våra handlingar.
5. Försvar av sanningen med ödmjukhet: ʿĪsā:s svar visar hur en troende bör försvara sig – med ödmjukhet, genom att hänvisa till Allahs kunskap och genom att förneka allt som strider mot sanningen, utan vare sig ilska eller överdrift.
6. Vikten av att följa profeternas väg: Profeterna kom alla med samma budskap – att dyrka Allah ensam utan någon medgud. Denna vers påminner oss om att vi måste hålla fast vid detta budskap och avvisa alla former av avgudadyrkan, vare sig den är öppen eller dold.