Sura Al-A'raf — Vers 190

Förklaring av några ord i versen:

• "Ātāhumā": Gav dem båda (mannen och kvinnan).
• "Ṣāliḥan": Ett friskt och välskapat barn, som är rättskaffens i sin skapelse.
• "Shurakā'a": Medhjälpare eller medgudar, det vill säga att de tillskrev Allah medhjälpare.
• "Fīmā ātāhumā": I det som Han skänkte dem, nämligen barnet.

Tolkning av versen:

När Allah besvarade föräldrarnas bön och skänkte dem ett välskapat och fulländat barn, som de hade bett om, började de tillskriva Allah medhjälpare i just detta barn som Han ensam hade skapat. De gav barnet namn som "Abd al-Harith" (den som tjänar en annan än Allah), vilket innebar att de i namngivningen och beskrivningen gjorde en form av avguderi, även om de inte trodde på detta i sitt hjärta. Detta var en handling av otrohet och okunskap från deras sida, trots att de hade fått sitt barn genom Allahs nåd och barmhärtighet.

Allah är upphöjd och ren från allt som de tillskriver Honom av medhjälpare och medgudar. Han är den Ende som skapar, ger och försörjer, och Han har ingen like eller partner i sitt herravälde eller i sin gudomlighet. Versen övergår sedan från att tala om dessa två föräldrar till att tala om hela mänskligheten, särskilt de som avgudar andra varelser och tillskriver Allah medhjälpare, trots att de är beroende av Honom för allt.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Allahs makt och ensamhet i skapelsen: Versen påminner oss om att Allah ensam är Skaparen och Givaren av allt gott. Ingen annan har del i detta, och därför förtjänar Han all tillbedjan och tacksamhet.
2. Vikten av tacksamhet: När Allah besvarar våra böner och ger oss det vi ber om, bör vi visa tacksamhet genom att lyda Honom och inte blanda in något som strider mot Hans vilja.
3. Varning för avguderi i alla dess former: Även om det inte handlar om öppen avgudadyrkan, såsom att tillbe andra varelser, så är även handlingar som att ge namn som uttrycker underkastelse åt andra än Allah en form av synd som vi måste undvika.
4. Allahs upphöjdhet över allt ofullkomligt: Versen lär oss att Allah är ren och upphöjd över allt som människor tillskriver Honom av brister eller medhjälpare. Detta stärker vår tro på Hans fullkomlighet och enhet.
5. Mänsklighetens svaghet: Versen visar på människans benägenhet att glömma Allahs nåd och falla i synd, vilket uppmanar oss att ständigt söka Hans vägledning och förlåtelse.
6. Islam som ren monoteism: Budskapet förstärker islams kärna – att all tillbedjan och alla handlingar ska riktas enbart till Allah, utan någon som helst partner, och att detta är vägen till framgång och frid i båda världarna.