Sura Al-A'raf — Vers 191

Ordens betydelser:

• أَيُشْرِكُونَ – "Sätter de som medhjälpare/delaktiga" – syftar på att de avgudadyrkarna gör andra till gudomliga medhjälpare vid sidan av Allah.
• مَا لَا يَخْلُقُ شَيْئًا – "Det som inte skapar något" – det vill säga de föremål eller varelser som inte har förmågan att skapa något alls.
• وَهُمْ يُخْلَقُونَ – "Medan de själva är skapade" – det vill säga att dessa avgudar är skapade varelser, inte skapare.

Tolkning av versen:

Denna ädla vers utgör en del av Allahs argument mot avgudadyrkarna, där Han fördömer deras handling att sätta andra vid Hans sida i dyrkan. Versen ifrågasätter deras handling med en retorisk fråga som väcker förnuftet: Hur kan dessa människor sätta som medhjälpare till Allah – den Allsmäktige Skaparen – varelser som inte kan skapa någonting, varken stort eller smått? Tvärtom är dessa avgudar själva skapade, formade och framställda av människohänder eller av naturens krafter. De är oförmögna att varken skada eller gagna, ge liv eller död, eller förfoga över minsta ting.

Frågan i versen är inte en fråga om att söka information, utan en förebrående och fördömande fråga som påtalar hur orimligt och oförnuftigt deras handlande är. Hur kan en förnuftig människa välja att dyrka det som är skapat, när det finns en Skapare som har skapat allt? Avgudarna är skapade och beroende av Allah för sin existens, så hur kan de vara värda dyrkan? Detta visar på avgudadyrkans tomhet och orimlighet, och påminner människan om att dyrkan endast är värdig Allah, som är den ende som skapar, uppehåller och försörjer.

Lärdomar och budskap från versen:

• Ren monoteism (Tawhid): Versen lär oss att dyrkan enbart ska riktas till Allah, den ende Skaparen, och att allt annat är skapat och oförmöget att förtjäna dyrkan.
• Förnuftets roll i tron: Islam uppmanar människan att använda sitt förnuft för att reflektera över skapelsen och inse att endast den som skapar allt är värdig dyrkan. Detta är ett tydligt bevis på islams logiska och rationella grund.
• Avgudadyrkans meningslöshet: Versen blottlägger hur orimligt det är att dyrka varelser som inte har någon makt över sig själva, än mindre över andra. Detta vägleder människan bort från villfarelse och mot sanningen.
• Allahs storhet och makt: Genom att påpeka att avgudarna är skapade, framhäver versen Allahs absoluta makt och suveränitet som Skapare av allt som existerar, vilket fyller hjärtat med vördnad och kärlek till Honom.
• Kärlek till Allah genom kunskap: När människan förstår att Allah är den ende som skapar, försörjer och uppehåller allt, växer hennes kärlek och tacksamhet till Honom, vilket leder henne till att dyrka Honom med uppriktighet och hängivenhet.