Sura Nuh — Vers 7

Förklaring av några ord i versen:

• "Jaʿalū aṣābiʿahum fī ādhānihim": De satte sina fingrar i öronen för att inte höra profeten Noas (fred vare med honom) kallelse.
• "Wastaghshaw thiyābahum": De täckte sig med sina kläder, över sina ansikten och huvuden, för att inte se honom.
• "Aṣarrū": De höll fast vid sin otro och vägrade att ge upp den.
• "Wastakbarū istikbāran": De visade en enorm högmodighet och vägrade ödmjukt att acceptera sanningen.

Tolkning av versen:

Profeten Noa (fred vare med honom) vänder sig till sin Herre och förklarar situationen med sitt folk. Han säger: "Herre, jag har kallat dem till tron på Dig och till lydnad mot Dig, både natt och dag, men min kallelse har bara ökat deras flykt och avståndstagande från sanningen. Varje gång jag kallade dem till tron på Dig – vilket skulle vara orsaken till att Du förlåter deras synder – satte de fingrarna i öronen för att inte höra min röst, och de täckte sig med sina kläder för att inte se mig. De höll fast vid sin otro och vägrade att ge upp den, och de visade ett enormt högmod som hindrade dem från att ödmjukt acceptera vägledningen. De vägrade att böja sig för sanningen och att följa det jag kallade dem till."

Denna vers visar hur långt Noas folk gick i sitt motstånd och sin envishet. De använde alla medel för att stänga ute sanningen – både genom att täppa till hörseln och genom att dölja sig – och de vägrade att lyssna eller se. Deras högmod var så djupt rotat att de inte ens kunde tänka tanken på att ödmjuka sig inför sin Skapare.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Kallelsen till sanningen är en plikt, oavsett resultatet: Profeten Noa (fred vare med honom) fortsatte att kalla sitt folk trots deras envisa motstånd. Detta lär oss att vi ska fortsätta att sprida sanningen med tålamod och uthållighet, även om människor vänder sig bort.
2. Högmod är ett stort hinder för vägledning: Versen visar att högmod var en av de främsta orsakerna till att Noas folk vägrade tro. Detta påminner oss om att ödmjukhet inför Gud är nyckeln till att ta emot vägledning.
3. Människans fria val och ansvar: Versen visar att människor har förmågan att välja – antingen att lyssna på sanningen eller att stänga ute den. Detta understryker vikten av att använda våra sinnen och vårt förnuft på rätt sätt.
4. Guds förlåtelse är stor: Noa bad sitt folk att söka Guds förlåtelse, vilket visar att Guds nåd och förlåtelse är oändlig för dem som vänder sig till Honom i uppriktig ånger.
5. Profeternas tålamod och omsorg om sina folk: Noas klagomål till sin Herre visar hans djupa omsorg och sorg över sitt folks vägran att tro. Detta lär oss att vi bör bry oss om andra och önska deras vägledning, precis som profeterna gjorde.