Sura Al-Mursalat — Vers 25

Ordens betydelser:

• Kifāt (كِفَاتًا): Betyder ett kärl eller en behållare som rymmer något. Det används här i betydelsen att jorden samlar och omsluter människorna – både de levande på dess yta och de döda i dess inre.

Tolkning av versen:

Allah påminner oss i denna vers om en av Sina stora välsignelser: Han har gjort jorden till en plats som rymmer och omsluter människorna. De levande bor på dess yta, bygger sina hem, vandrar och lever sina liv, medan de döda begravs i dess inre. Jorden är således ett kärl som tar emot både liv och död – den bär de levande på sin rygg och gömmer de döda i sin buk. Denna vers är en retorisk fråga som väcker människans förnuft och får henne att begrunda hur jorden är skapad för att tjäna människan i alla hennes tillstånd. Den nämner också att Allah har placerat höga, fasta berg på jorden för att den inte ska skaka med människorna, och att Han ger dem söt, välsmakande dryck. Allt detta är bevis på Hans makt och omsorg om Sina skapelser.

Lärdomar och insikter från versen:

• Versen väcker tacksamhet hos människan för den stora välsignelse som jorden utgör – en plats som rymmer henne i livet och i döden.
• Den påminner om att döden är en oundviklig verklighet, och att jorden är den slutliga viloplatsen för alla människor, vilket uppmuntrar till att förbereda sig för det eviga livet.
• Den visar på Allahs fullkomliga kraft och visdom i skapelsen – Han har ordnat allt för människans bästa, vilket stärker tron och förtröstan på Honom.
• Den uppmanar till eftertanke kring naturens under, som är tydliga tecken på Skaparens existens och storhet, och som leder hjärtat till ödmjukhet och lydnad inför Honom.