Sura Yusuf — Vers 95

Ordens betydelser:

• ḍalāl (ضَلَال): att avvika från den rätta vägen, att missta sig. Här syftar det på en ihärdig känsla eller övertygelse som omgivningen anser vara felaktig.
• al-qadīm (الْقَدِيم): det gamla, det som funnits under lång tid.

Tolkning av versen:

När profeten Yaʿqūb (Jakob) – frid vare med honom – återfick sin syn och frågade efter sin son Yūsuf (Josef), svarade de som var närvarande hos honom, nämligen hans söner eller barnbarn: "Vid Allah! Du är fortfarande kvar i ditt gamla misstag och din tidigare villfarelse när det gäller din kärlek till Yūsuf." De menade att hans hopp om att återförenas med Yūsuf var en overklig dröm, eftersom de trodde att Yūsuf var död och att detta hopp var ett uttryck för hans djupa och långvariga sorg som fått honom att förlora förståndet i denna fråga. De ansåg att hans envishet i att nämna Yūsuf och längta efter honom var ett tecken på att han inte kunde acceptera verkligheten, och de kallade detta för "gammal villfarelse" eftersom det hade pågått under mycket lång tid.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Människor kan missförstå och förlöjliga den som håller fast vid hoppet om Allahs nåd, men den troende ska inte ge vika för omgivningens tvivel.
2. Profeten Yaʿqūbs uthållighet i sin längtan och sitt hopp, trots år av prövning, lär oss att sann tro och tålamod till slut bär frukt – Allah uppfyllde hans önskan och lät honom återförenas med sin son.
3. Versen visar att även de närmaste kan misstolka ens tillstånd, men den som litar på Allah och håller fast vid sin övertygelse ska inte låta sig nedslås av andras ord.
4. Den påminner oss om att Allahs hjälp kommer efter lång prövning, och att ingen situation är hopplös så länge man vänder sig till Honom med uppriktighet och förtröstan.