Sura Al-Anbiya — Vers 52

Ord och uttryck i versen:

• التَّمَاثِيلُ (at-tamāthīl): Statyer eller avgudabilder som formats och skapats av människor.
• عَاكِفُونَ (ʿākifūn): De som håller fast vid något, stannar kvar vid det och ägnar sig åt det med hängivenhet och dyrkan.

Tolkning av versen:

Denna vers berättar om när profeten Ibrahim (Abraham), frid vare med honom, vände sig till sin far och sitt folk med en fråga som bar på förundran och förkastelse av deras handlingar. Han sade till dem: "Vad är dessa statyer och avgudabilder som ni har format med era egna händer, och som ni sedan ägnar er åt med sådan hängivenhet att ni stannar kvar vid dem och dyrkar dem ständigt?"

Frågan var inte avsedd att söka information, utan den var retorisk och syftade till att väcka deras förnuft och få dem att inse det orimliga i att dyrka ting som de själva hade tillverkat. Dessa avgudar kunde varken skada eller gagna, varken ge liv eller död, och ändå hade de gjort dem till föremål för sin dyrkan och sin innerliga hängivenhet. Genom denna fråga ville Ibrahim väcka deras samveten och leda dem till att reflektera över sin tro, för att de skulle överge avgudadyrkan och vända sig till den ende sanne Guden, som skapade allt och som ensam förtjänar dyrkan.

Lärdomar och budskap från versen:

• Förnuftet är en gåva från Gud som människan måste använda för att ifrågasätta och granska sina trosföreställningar, särskilt när de bygger på blind efterföljd av förfädernas seder.
• Profeten Ibrahims exempel visar på vikten av att bemöta människor med visdom och mildhet, även när man förkastar deras handlingar, genom att ställa frågor som får dem att tänka själva.
• Ren tro (tawhid) innebär att rikta all dyrkan enbart till Gud, som är Skaparen av allt, och att avvisa allt som tar Hans plats, oavsett hur djupt rotat det är i samhället.
• Islam uppmuntrar till att söka sanningen med ett öppet sinne och att inte vara rädd för att utmana felaktiga traditioner, även om det innebär att man står ensam mot sin familj och sitt folk.